Välbehövlig Paus

4 månader sedan sist. Och mycket har hänt. Wow vad jag har lärt mig mycket denna våren. Jag har i hela mitt liv egentligen kämpat och mått ganska dåligt, blev tidigt i tonåren "diagnostiserad" med depression. Har aldrig känt att det känts rätt på något sätt men när läkare och folk runtomkring en alla säger det börjar man ju tro det. Förra sommaren fick jag en riktig dipp. Jäklar vad jag störtade ner i ett hål och kom knappt upp. Min mamma drog med mig till läkaren igen och de sa ju som alltid "ser här att du är deprimerad (här betyder alltså i journaler sedan tidigare) så jag tror att medicin är det enda rätta". Jag som inte älskar att stoppa massa medicin i kroppen sa äntligen ja. Låt mig prova då. De följande 6 månaderna som jag åt antidepressiva har varit bland de värsta i mitt liv. Jag sa till läkaren varje gång vi träffades att jag mådde piss, det funkade inte på mig. Men han lyssnade inte utan skrev bara ut en ny sort och sa att jag måste ha tålamod. Till slut slutade jag att ta de. Jag fick bara hemska biverkningar. Under denna tiden träffade jag en kurator som bad mig göra massa tester och fylla i blanketter som alla gav samma utslag, ADHD.Efter remissen skickades till specialenheten för utredning har allt gått så fort. Utredningen visade på självklara "symptom"/tecken på ADHD.Jag har gått i hela mitt liv och mått så jäkla dåligt, kämpat mot mig själv för att orka med livet och aldrig fått rätt hjälp.De senaste månaderna har jag gjort allt för att lära mig så mycket jag kan om ADHD, och kan inte mer än en bråkdel men en sak har blivit så självklar. Folk vet inte vad ADHD är eller innebär. Man hör alla kändisarna prata i media och kalla ADHD en superkraft hit och superkraft dit. Hmmm visst såå många fördelar med ADHD men det kan även vara så otroligt svårt, om man inte har en bra omgivning eller är på rätt plats. Jag vill förmedla min syn på ADHD och min kamp för att få folk att förstå hur det kan vara, de positiva sidorna med även de lite mer negativa.Men ÄNTLIGEN känner jag att jag hittat hem <3 Att få diagnosen är nog det bästa som någonsin hänt mig.