Vem kramar chefen?

Det var vid ett av personalmötena under de här tuffa åren som en kollega tog upp frågan och påståendet; ”har ni förstått att det är tack vare Alex vi alla har ett arbete att gå till?" Jag satt mest tyst och chockad över allt som slängdes över bordet - jag minns exakt hur vi satt. ”Vem har ställt sig frågan kring hur Alex mår i allt det här?” Jag minns inte hur dialogen gick sedan TACK, Det enormaste TACK vill jag säga till de i teamet som stått upp för mig, de som peppat mig och de som kommit till mig med snälla ord. Det har verkligen behövts och utan de personerna så hade jag gett upp helt och hållet under flera av de här dagarna. Det som inte dödar en stärker en har jag hela tiden burit med mig. Sommarpratet 2020 väckte ett nu klassiskt citat: This too shall pass. Det har verkligen blivit en styrka och något jag bär med mig. Om de här tuffa åren skulle ske igen - då är jag peppad och redo - stark och tuff på ett helt annat sätt än då. NU vill jag lägga den här delen av historien bakom mig. TACK till alla som hjälpt mig, ensam är inte stark. Det vet jag nu.