i thought i could fly.

jag kommer närmare och närmare min egna kärna. med det sagt så är jag väldigt medveten om att jag fortfarande är mil ifrån, but still, jag tar mig försiktigt fram. jag jobbar så mycket på mig själv det senaste året.. vet att det inte riktigt framkommer här kanske med alla svarta inlägg. men jag är medveten på ett helt annat plan idag än för ett år sedan. jag tror jag tröttnat på att inte vara svag. jag har så länge föraktat svaghet, gör det rätt ofta fortfarande men då med en större medvetenhet om varför jag gör det. förstår ni skillnaden? jag hoppas på riktigt att jag en dag ska kunna vara precis sådär svag eller stark eller vad fan jag nu än är, för det är det, jag vet längre inte vad som är min personlighet och vad som är min ångest/problematik? jag vet inte vad som är vad med mig längre. alla murar jag byggt upp, alla försvar, alla tankar om hur "saker ska vara".. är det jag? eller är det ett jävla stenhårt lager av förnekelse? kanske en kombo, det vet jag ju inte, skillnaden är ju att jag vill veta, jag vill lära känna MIG. min jävla kärna. vem fan är jag.