VFU på högskola

Hej!  Jag är nu inne på min tredje VFU-vecka av fem. VFU står för verksamhetsförlagd utbildning, med andra ord praktik. Dessa kurser skiljer sig lite från andra på högskolan, då man behöver vara ute i skolan ett visst antal timmar. Första perioden så studerade jag på 75%, för att sedan ta igen resten senare. Denna gången så ville jag testa att vara där 100%, då mina lungor och min kropp varit starkare senaste året.  Det är många känslor som har dykt upp. Många positiva känslor som jag inte riktigt räknat med, så som hur det känns att vara delaktig, inkluderad, behövd, inräknad. Ni förstår. Bara att känna att man är en del av någonting om så för en kortare period. Ibland kan jag, mentalt, liksom bygga upp en vägg mellan mig själv och andra. Speciellt i jobbsammanhang. Det kan handla om många saker. Men dessa veckorna har jag kommit förbi den där känslan, jag har inte känt mig lika trött. Kanske för att jag inte tänkt lika mycket på vad andra tycker.  Jag är ganska bra på att hantera krav, till exempel med skolarbetet. Där kan jag lägga upp min tid och göra plats för behandling och vila. Att känna att jag har kontroll över min tid gör mig lugn. Det som skrämmer mig med att komma ut i arbetslivet är just att vara iväg som jag är nu, i kanske 9-10 timmar i sträck. Kanske inte orka inhalera mer än en gång om dagen, inte orka träna lika mycket. Försöker maskera mina känslor kring det, för att det känns som att det är så lätt för andra? Att bara gå till jobbet, göra sitt, gå hem. Speciellt om man är ung, då ska man vara jobbgalen? MEN jag tror och upplever också att det blir lättare. Det kan vara svårt att urskilja vad som är trötthet för att allt är nytt, och vad som är en trötthet orsakad av CF. Ibland är det tankarna om att inte orka lika mycket som andra, vara lika kapabel, som tar mest energi. Idag bestämde jag mig för att vara hemma och ta hand om mig själv. Det tog emot SÅ mycket. Jag ville dit, trots att min kropp sa nej. Men att alltid slå ned kroppens signaler leder inte till något bra, så idag lyssnar jag. /Matilda