insikter.

Min låga självkänsla har styrt mig hela livet. "Vad ska dom säga om jag gör såhär?" "vad ska dom tänka om mig om jag väljer en annan väg?" "Kommer dom ogilla mig?"  Enda sedan jag var liten så har jag varit en tänkare. Tänker, reflekterar, iakttar och drar slutsatser. Jag har dragits med det dåliga samvetet, självhatet och föraktet. Inget hat och förakt gentemot någon annan utan gentemot mig själv, Emma. Så många dagar som jag inte har känt mig förtjänt av detta liv. Då jag har gråtit mig till sömns och ursäktat mig, för min existens. idag fick jag en annan syn på det. Jag var orolig för ett beslut, inte livsviktigt men viktigt för min kropp och själ just nu. Jag vankade av och an för att komma på dom bästa ursäkterna för att det skulle vara "rimligt för mig att få göra det här" tillslut säger min sambo " Emma, du är 20 år och har ingen skyldighet att förklara för någon annan varför du vill göra en viss grej, det har dom inte med att göra" Då gick det upp för mig. Jag har varit så fängslad av dåligt samvete och att vara till lags och inte göra någon missnöjd i hela mitt liv. Växt upp och trott att det är mig det har varit fel på, att jag har varit i vägen, att det har varit därför ingen har frågat hur jag har mått när saker så märkbart har varit fel hemma. Ingen att prata med, ingen som undrat, ingen som kunnat hjälpa mig. Det är nu jag måste bygga upp det som är nertryckt. Gå min egna väg och följa mitt hjärta.