Missbruk - Hat- Kärlek- Hopp

Detta inlägg är från en kille som valt att dela med sig av sin destruktiva relation han nu lämnat bakom sig. Gripande läsning. Stort tack för att du delade med dig av allt detta. Jag har bytt ut namnen på städerna för att göra det så anonymt som möjligt.  Missbruk  - Hat – Kärlek – Hopp.   ***Varning lång text***  Jag tänker inte gå in på detalj vem jag är.  Det enda jag tänker säga är att jag har växt upp i en fantastisk familj, mycket kärlek och förståelse.   Har haft en fantastisk uppväxt med allt man kan önska, har levt som elit idrottare, rest mycket, varit med i landslag och haft en enorm support och framgång... sen träffade jag min ex-fru. ...  Det började med vanligt partajande, vi hade ganska roligt men hon flippade ur ganska ofta och grät, jag fanns ALLTID där, som ett stöd.  En gång knivhögg hon mig i sin psykos, polisen hämtade henne och hon satt i häktet, jag övertalade dem att  släppa henne och att hon skulle söka vård med hjälp av mig...  Vi insåg att vi skulle  flytta ihop ändå då det fanns så mycket kärlek,  vi bodde trångt i en etta öst på stan i Sundsvall. Jag älskade henne och hon älskade mig.  Vi bytte stad för att börja vårat vuxna liv då hon skulle söka jobb som lärare som hon hade läst till på universitetet, vi flyttade till Sthlm där hon fick jobb, vi fick två fina pojkar...  Sen kom längtan till norrland tillbaka, vi bestämde oss för att sälja huset i Sthlm och flytta tillbaka till Sundsvall.  Det var då det började. Första året gick bra, sen började hon dricka mer och mer, det blev så mycket festande och hon skyllde på att hon varit gravid i så många år och behövde komma ut och leva.. dumsnäll som man är så tänkte jag att ja visst, de är kanske de hon behöver så jag stannade hemma varenda helg med barnen i hopp om att det skulle bli bättre helgen därpå om hon hade fått partaja loss lite..  Men så blev det aldrig. När hon var ute och ”befriade sig” så träffade hon en likasinnad kille, detta ledde till att vi separerade.  Vi bodde på skilda håll i drygt ett år innan vi hittade tillbaka till varann. VI bestämde då för att försöka på nytt eftersom vi aldrig tog ut skiljsmässa, så jag skrev en låt till henne som slog henne hårt och vi föll som två tonåringar för varann igen, allt var toppen och lugnt i ca ett år till så jag tänkte att vi äntligen skulle kunna slå oss till ro, så vi sa att vi flyttar till Sveg där vi kan köpa hus och leva lugnt och fridfullt.  Vi var båda rätt glada i fest fortfarande, men på en måttlig nivå! Hon sa till mig att om vi flyttar till Sveg så ska det inte innebära mer fest och jag jublade! Äntligen tänkte jag! Nu ska vi äntligen börja leva de liv som var tänkt!   Vi flyttade, köpte hus, fick bra jobb, festade ingenting och ungarna levde loppan... det gick ca 6 månader så började hon på samma spår med att fara ut på helgerna medans jag var hemma med barnen, hon menade att hon är en fri själ och ja visst, det är helt ok med mig!  Jag ville bara att hon skulle vara lycklig så jag skötte allt som behövdes. Hon började med att vara borta en kväll å kom hem sent, det var väl inget speciellt med det. Men efter bara ett par veckor så började hon vara borta i 2-3 dagar varje vecka, då tyckte jag att det var nog så jag ställde ett ultimatum att jag kommer flytta om inte hon tänker lägga av med de hon  håller på med, det var otrohet och vansinnesgrejer varenda helg...  Hon ändrade sig inte så jag köpte mig ett eget hus och flyttade, hon ångrade sig och ville att vi skulle försöka igen... i samma veva så super hon till, tar bilen till en annan kille hon träffat och åker dit för rattfylla.  Jag förlåter henne och finns där återigen.. hon  fick fängelse i 2 månader med fotboja, jag fanns där och gjorde allt åt henne för att hon skulle fixa sig igenom de där med fotbojan... vi tror att kärleken finns kvar och att vi är trots allt ämnade för varann... 2 månader efter hon tagit av fotbojan så träffar hon en annan och begär skilsmässa och jag får ensam vårdnad av barnen... där är jag nu...  Jag dricker själv alkohol fortfarande men med måtta och aldrig några större mängder och vid väl valda tillfällen..... men faaan, vad alkohol, beroende och missbruk kan slösa bort 14 år av våra liv.  Där är jag idag, samlar upp det som är kvar och försöker se till så mina barn får en bra tillvaro och uppväxt.  Jag tänker inte ge upp och jag ska vara den starka som mina barn ska vända sig till när dem har problem... men det jag vill säga är att det är svårt, jävligt tufft många gånger.. så många gånger som man bara vill ge upp å skita i allt då man ser hur hon verkar vara lyckligt ovetande om allt å bara kör på i sitt nya liv, inte en tanke på vad hon lämnat efter sig... jag måste göra detta för mig och mina barns skull och utesluta henne helt... det är tufft.  Tack för att du orkade läsa dennna novell då jag mest bara vill ha det sagt, har ingen att berätta hur mitt vuxna liv har varit då min yngre halva av livet varit så otroligt bra... men allt förblir och verkar inte vara som det varit... det är inte många som vet om denna historia och jag önskar den stannar i denna fantastiska grupp. Maya får gärna publicera detta men utan mitt namn...Jag tänker vara obesegrad.  Stay Unbeaten!