En man som alla andra

Sätt er ner och låt mig måla upp bilden för er. En naken sliten man sitter där på scenen. Går ner på knä och ber om en enda stund av lugn.   Det är iallafall vad ögat kan se. Är han lycklig,  lever han i sorg? Vad är det han vill säga? Han ler, men han skakar. Du känner dig trygg, fast du vet inte varför.   Självmord är inte svaret. Men du har glömt frågan. Hans händer är torra. Tydliga blodådror, en man som går igenom livet. Precis som alla andra. Men om du ser förbi hela bilden, med mer än bara ögat. Så kan du snart se, att mannen faktiskt är du. Börjar du att förstå nu?   Mannen ler ännu en gång, sjungandes på sin sorgsna, men ändå lugnande sång. Men du kan ändå inte sluta undra, är detta livets gång? Du ler för att du kan, men varför gråter han?