Frekvenser i något akut

Varför känns det som att jag lever livet utan konsekvenser? Som att livet inte är något annat än suddiga, och otydliga filmsekvenser.Jag har letat febrilt bland alla frekvenser. Drivit mig till vansinne varje natt,dolt allt jag är bakom min humor och skratt.Jag vill bara att,ni ser mig för den jag är utan att, jag behöver tala.Hur är för mig en gåta, då jag inte ens kan uttala,allt som är jag, varenda känsla,vartenda ord.Vill sitta i lugnet runt detta bord. Det känns som att livet går på tid,och min tid sakta rinner ut.Var vill du att jag siktar, säg bara ordet, skjut?Det känns lite som då, du vet, förut.Jag vill bara ha ett avslut.Det är akut.