Ett avslutat kapitel

Det som började med några röriga och osammanhängande  anteckningar på skrynkliga kassakvitton tog mig hela vägen ut i vida världen, och tillbaka igen… Hej på er allesammans! Det var inte i förrgår vi hördes av sist… Sorry, my bad. Jag som lovade att kika in och skriva en liten uppdatering redan samma vecka som jag anlände hem. Till mitt försvar så kan jag faktiskt säga att jag började skriva på ett inlägg, men jag skrotade det innan jag ens hunnit komma halvvägs. Det var mest rörigt och jag tyckte inte att jag fick något vettigt sagt. Men, men, inget vidare att haka upp sig på. Ni har ju märkt att det ekat tomt här på bloggen och det är ju trots allt inte vidare märkligt. Det tar minst sagt sin lilla tid att processa och bearbeta allt som hänt de senaste månaderna.  Men nu har det redan hunnit gå mer än två månader sedan jag återvände hem till Sverige och jag kände helt enkelt att det började bli på tiden att få ett riktigt avslut på detta äventyr.  Jag hade tänkt försöka att inte bli alltför långrandig, men det finns en del som jag skulle vilja säga innan det är dags att avsluta detta kapitlet och vända blad. Jag måste få säga att jag är besviken, till och med ledsen. Besviken över att jag behövde avsluta min resa fem månader i förväg och ledsen över alla de spännande mötena och vackra platserna som jag gått miste om. Jag ska inte sticka under stolen med att det har varit, och fortfarande är svårt att acceptera att  något så oväntat och förutsägbart som en förbaskad pandemi skulle sätta käppar i hjulet för hela resans framfart. Egentligen inget jag borde gräma mig allt för mycket över då det är något som har drabbat oss alla på ett eller annat sätt och det finns inget vi kan göra åt saken. Men, visst svider det en aning när jag kommer att tänka på att jag just i detta nuet hade kunnat vara ute på cuttingtävlingar i Kanada istället för att sitta i kassa på Ica Maxi.   Aja, hur som helst försöker jag att glädjas över de sju månaderna som jag faktiskt fick istället för att gräma mig över de månaderna som jag gått miste om. Det var trots allt sju underbara månader där jag fick upptäcka och lära mig saker om både omvärlden och mig själv som jag inte ens trodde var möjligt. Och som tur väl är finns ju allt jag vill upptäcka kvar till kommande år. Vad som hände är härnäst är svårt att säga då jag har noll koll på vad jag vill hitta på härnäst. Vill jag jobba? Studera? Resa ännu mera? Who knows? Så tills jag lyckas komma fram till vad jag vill hitta på härnäst tänker jag hålla mig hemma och njuta av att umgås med alla de jag tycker som mest om.  Till sist skulle jag även vilja säga tusen tack till alla er som följt mig under min resa. Vi må inte ha varit en stor skara men varenda liten läsare och uppmuntrande kommentar har verkligen betytt oerhört mycket. Jag hoppas att ni njutit och varit roade av att följa med under resans gång via mina uppdateringar och bilder, och att ni kommer följa mig lika aktivt ifall det skulle bli en rond två.  Så ännu en gång, tusen tack (och på återseende)!