Kanada - Tack & på återseende!

Hej säger jag uppe från luften! När jag skriver detta sitter jag på första flyget av tre och är påväg mot Toronto. Med andra ord har jag påbörjat hemresan och för varje minut som går kommer jag närmare Sverige och alla som väntar på mig där hemma. I svensk tid så är det bara lite mer än ett dygn kvar tills jag landar i Köpenhamn så det närmar sig verkligen med stora steg nu. Som jag längtar! Det är så mycket som jag ser fram emot att göra just nu så jag vet knappt vad jag ska börja. Krama om familjen, pussa på alla djuren, träffa Jöns för första gången, spendera tid med Anton, umgås med kompisarna, sova i min egen säng, prata svenska med alla man möter. Ja listan kan verkligen göras lång. Men oavsett hur mycket jag längtar och ser fram att komma hem så känns det samtidigt lite konstigt, och sorgligt. Jag har hela tiden varit så inställd på att jag skulle vara borta ett helt år så jag tror inte att jag riktigt har tagit in än att jag faktiskt är påväg hem. Och givetvis känns det sorgligt att lämna när jag äntligen kommit till en punkt där jag trivdes med att kalla Kanada för mitt hem och stå på egna ben. Men men, så är läget. Inte hade någon kunnat föreställa sig att ett virus skulle svepa in över världen och vända upp och ner på precis allt. Med tanke på omständigheterna så känner jag fortfarande att jag fattat rätt beslut och jag ångrar inte att jag återvänder hemåt. Trots att jag kommer vara tillbaka på svensk mark inom kort så tänkte jag inte att detta skulle bli det sista inlägget. Jag har nämligen tänkt att kika in någon gång under de kommande veckorna där jag summerar mina sju månader i Kanada. Hur vet jag inte riktigt ännu men det har jag ju all världens tid på mig att klura ut nu under flygresan.  Kanada, tack för dessa sju månaderna. Nu återvänder jag hem till kära Sverige men tro inte att du slipper mig för gott, cus I will be back. Trust me! Vi hörs snar igen och tills dess, ha det bäst! Farväl Quesnel & farväl familjen Hay. Det känns givetvis otroligt märkligt & konstigt att lämna något bakom sig som har varit det jag kallat hem under en så pass lång tid. Jag är oerhört tacksam över att jag hittade just deras gård & allt de lärt mig under min vistelseThe Hay family kommer alltid att finnas med på ett litet hörn i mitt hjärta, & jag hoppas att jag kommer göra lika så i deras Ett sista farväl av Snaps som har agerat min kompanjon under de 6,5 månaderna som jag tillbringat hos familjen Hay. En oerhört snäll, tålmodig & okomplicerad häst som vill alla väl. Om det inte vore för henne så hade jag kanske aldrig fått möjligheten att testa på cutting, & framförallt jaga efter kossor. Om men att vi inte var några vidare höjdare på det, eller kom särskilt långt för den delen, så är det en erfarenhet jag aldrig hade velat vara utan Bagaget incheckat & den stora väskan vägdes in på fem hekto under maxvikten, det kallar jag bra packat. Nu är det bara till att hålla tummarna att det hänger med hela vägen till Köpenham Det är krav på att bära ansiktsmask under incheckning, boarding & hela flygresan. Givetvis känns det lite tryggare att flyga när alla bär mask men det är verkligen inte skönt. Den sitter tajt som bara attan & det tar inte lång tid innan det börjar bildas kondens innanför. Som tur väl är får man ta av sig den för att äta & dricka så numera försöker jag dra ut på ätandet så länge jag bara kan & ta en klunk vatten med jämna mellanrum ”I am so lonely, I have nobody, on my own...” Det ekar bokstavligt talat så gott som tomt på flygplatserna nu under coronatider. Lite kusligt faktiskt att se ett ställe så folktomt när det i vanliga fall kryllar av människor, men jag ska ändå inte sticka under stolen med att det är rätt så skönt att slippa alla dessa människor. Det är så mycket enklare att ta sig fram plus man kan få lite lugn & ro Jag tillbringade en natt i Richmond för att kunna ta morgonflyget vidare till Toronto. Jag hittade inte på allt för mycket under min korta vistelse mer än att promenera runt & försöka hitta någon stans där jag kunde hämta mat. Lättare sagt än gjort kan jag lova er då näst intill allt var stängt Uppe i det blå