On the road (again)

Hej på er!  Då var jag tillbaka med det som kan komma att bli den sista uppdateringen från mitt sju månader långa äventyr i Kanada. Jag börjar ju min färd hemåt redan imorgon bitti så det är enbart några ynka timmar kvar. Helt sjukt hur tiden bara flyger iväg! Det känns som att det bara var sju veckor sedan jag åkte, och inte sju månader. Men men, nog om det.  Istället för att bara ha varit hemma på gården och bara väntat på att tiden ska gå så har jag och Robin varit ute på ett litet miniäventyr tillsammans med hans två yngsta hästar, Kitty som är tre och Booger som är fyra. Vi begrav oss av kring lunchtid i torsdags och kom hem igår kväll, alltså lördag kväll. Vi körde i ungefär sex timmar för att komma en bit utanför Kamloops där en cuttingstränare vid namn Kaylan Eek bedriver en träningsverksamhet. Vi åkte hit då Robin tycker om att bolla idéer med andra och ta del av deras tips och trix, samt att det är bra för hästarna att komma ut i nya miljöer.  Vi hann bara med att rida två gånger innan det var dags att bege sig hemåt men två gånger är ju bättre än ingen gång, right? Min uppgift hos tränaren  var i princip samma som den hemma på gården, nämligen ta hand om hästarna och hjälpa till att värma upp dem. Det fungerade bra och Robin var nöjd med hur dem presterade när han arbetade med korna så alla nöjda och glada helt enkelt. Hästarna skötte sig även än så gott som exemplariskt i största allmänhet, om men att de var lite spända och nervösa över att vara på ett nytt ställe med en massa andra hästar. Vi hörs snart igen och då har jag lämnat gården bakom mig och begett mig mot flygplatsen. Det kan hända att jag kikar in lite snabbt när jag befinner mig i mig Vancouver, men annars får det bli när jag sitter på flyget påväg hemåt. Håll gärna tummarna för att jag får några bra sista dagar i Kanada och att flygen går som de ska.  Vi hörs snart igen! Här snackar vi ett långt ekipage. Tur att det inte är jag som sitter bakom rätten säger jag bara En liten överblick av stallet där hästarna stod uppstallade. Ett fint & rymligt stall med säkerligen 14 boxar. De flesta hästar hade nog trivts bra här & Robins hästar var inget undantag. De är ju vana vid att alltid stå ute så detta var verkligen en lyx utöver det vanliga  Under första dagen var det vad man kan kalla förstaklassens skitväder. Ösregn hela dagen lång, blåsigt & bara några ynka plusgrader. Inte alls speciellt trivsamt när man är ute hela dagen & sover i en icke uppvärmd lastbil på natten Ett rejält stort ridhus som vi hade till vårt förfogande. Jag vet inte riktigt hur stort det var men jag skulle tippa på kanske 100 meter långt och 40 brett. Det rymde till & med en studsmatta där Kaylans tre barn levde loppan medan vi red. Jag blev lite smått irriterad över allt stoj & stök men det utan tvekan en bra träning för hästarna Min lilla sovplats under de två nätterna som vi var borta. Ändå ganska mysigt & en skön säng men det hade som sagt inte skadat med några grader varmare. Speciellt inte under första natten då jag låg och skakade innan jag äntligen lyckades somna  Vackra vyer kring gården Givetvis beslöt sig vädret för att slå om på en femkrona & bli riktigt behagligt bara några få timmar innan vi begav oss vidare hemåt. Lite synd att det inte kunde vara så hela tiden men tre timmar är ju faktiskt bättre än inga alls