"Så säger ni anorektiker alltid"

Vadå VI anorektiker? Vi människor menar du? Vi unika individer med en osund relation till mat? Det var inte det jag sa, för vi satt i en stor grupp med både "sjuka" och medberoende anhöriga, men det var ungefär det jag tänkte. Kanske inte så diplomatiskt om jag ska vara ärlig. Jag var rätt fyrkantig och en besserwisser. Det här var alltså en introduktionsgrupp till ätstörningskliniken. Här förklarades vilka kategorier av ätstörningar som finns. Det finns anorektiker och bulimiker och vad jag förstod fanns det en tredje genre med de som har en ospecifik ätstörning. Jag förstår vitsen i att kategorisera - att arbeta med symtom. Det behövs givetvis i akuta situationer när det är fara för det egna livet. Det jag såhär i efterhand kan reflektera över är just hur lite landstingsvården fokuserar på det själsliga - alltså inte nödvändigtvis utifrån en religiös aspekt - utan mer att fokus bör ligga på bakomliggande orsaker till ett beteende, en ätstörning - i min värld, ett beroende. Min upplevelse av att vara anorektiker inom ätstörningsvården var att jag var ätstörd. Det var det jag var. Också anorektiker. Men en människa med ett bagage och en dröm om ett annat liv, tveksamt. Jag var anorektiker. Punkt. När jag delade mina tankar och känslor möttes jag oftast av "ni anorektiker, ni är si och ni är så". "Så säger ni anorektiker alltid". Jag reagerade många gånger på det. Jag försökte att förklara mig, komma med invändningar men det stannade där. Jag var anorektiker. Punkt. Min åsikt var inte viktig. Jag skulle bara ta emot den vården som erbjöds mig. Jag skulle gå upp i vikt och först då var jag förmögen att vara med och påverka min vård. MIN vård, så befängt. Så jag förstår verkligen att personer med beroendeproblematik flyr vården. Det är inte så att vi inte vill ha hjälp. Det vill VI. Oavsett om vi är anorektiker, ortorektiker, bulimiker. Om vi hetsäter, överäter, underäter eller tvångsmässigt äter på något annat sätt. Vi är människor, beroendepersonligheter. Det vill jag vara med och förändra. Jag vill att du som söker svar ska kunna identifiera dig och våga röra dig mot en bestående tillfrisknad. Den finns där, den kanske står i skuggan av den rigida ätstörningsvården som skrämmer iväg dig. Men det finns de som vandrat samma väg tidigare. Ta rygg på dem. Jag tar emot frågor och kan vägleda dig på [email protected]ärlek.