bok-duo-för-att-kompensera-tystnaden

      Någonstans mellan ångesten över att vara arbetslös, stressen att utbildas till krävande nytt extrajobb och en allmänt dassig hälsa så lät sig läsningen vila något. Sen sist har jag på så sätt bara betat mig igenom Jim Butchers " Stormfront" och Hermann Hesses " Demian ".     "Stormfront " nådde mig i ett ärligt försök att tröst-shoppa. Första gången jag hörde talas om titeln var i samband med en "Buffy the vampire slayer"-period där kärleken för James Marsters, och hans karaktär Spike , flödade. Den inofficielle gudfadern rekommenderade då "Stormfront" som ljudbok inläst av ingen mindre än just James Marsters. Jag kom då i kontakt med det fantastiska citatet " Paranoid? Probably. But just because you're paranoid doesn't mean there isn't an invisible demon about to eat your face ” som sen använts som en ursäkt för paranoida idéer och överdriven försiktighet i mörka hålor ledda av tärningsslag.  Boken gav inte fullt så mycket glädje som jag trodde - kanske för att den hämningslöst jämfördes med Charlie Hustons böcker - men var klart underhållande. Nästan lika underhållande som blickarna jag fick när jag läste boken offentligt med dess 'coverart' med en tvålfager karl i långrock, trollstav och ett ockult rökmoln.     Därefter bestämde den hemliga bokklubben att det var dags för Hermann Hesse, och då var det det " Demian " som togs an. Jag har inte läst många böcker av Hesse, men tillräckligt många för att uppleva att det finns en hel del gemensamt med alla hans titlar. " Under hjulet " upplevde jag talade till min ångest som ung och oformad, och även om " Demian " har samma kvaliteér så tar den sig inte alls lika långt. Det religiösa och fluff-fliosofiska kändes lätt lite väl abstrakt, men speglades kanske lite väl gravt mot sittande situation.