nytt-jobb-gör-mig-eventuellt-mer-introvert

  Efter tre veckor i telefonväxeln på en av stans större taxifirmor så kan jag konstatera följande:    - en majoritet av kunderna tror/förväntar sig att vi i växeln är synska och kan instinktivt veta vilken gatuadress de står på. - ergonomiska skrivbordsstolar kommer inte överens med min rygg. - folk uppfattar tydligare vad jag säger om jag bryter på grov göteborska.     Mest spännande (förutom att faktiskt ha arbetstimmar och därmed vara lite mindre illa sedd i sociala sammanhang) har ju varit att jobba med människor. Jag ser min egen konsumtion av service från en ny vinkel där det sorgligt nog handlade om att jag först blev frustrerad över en del kunders attityd för att sen inse att jag vid trängda tillfällen använder samma metod i försök att uppnå resultat. Det var en obehaglig insikt. I kontrast till det så finns det de - och jag ber om ursäkt för ordvalen - jubelidioterna som istället för att få hjälp och resultat bara är ute efter att vara elaka. Lyckligtvis är kommer det förhållandevis få, om man jämför med andra typer av yrken där man arbetar via telefon, men de finns. Häromdagen hade jag till exempel en man som skällde och förklarade att jag var fullständigt dum i huvudet och IQ-befriad istället för att faktiskt ge mig en adress så att jag kunde skicka en bil att hämta honom så som han skrek och krävde. Och så var det kvinnan som skällde på mig - personligen - för att det finns trafikregler kring huruvida spädbarn måste sitta i barnstol.    När en vän så frågade hur man ska vara när man ringer och bokar så var svaret helt enkelt " inte elak, ha en adress och en skvätt tålamod ". Inte tålamod för att man ska stå ut med vad som helst, utan för att om någon sitter betalt på andra änden så gör de antagligen sitt bästa, och sitter antagligen inte på ett kontor med syftet att göra din dag så illa som det går.