RÄTTEN ATT FÅ VARA VÄRDEFULL

Maria, Clara och Elin utanför barnavdelningen! Promenad från skolan hem till där vi bor. Så vacker natur! Har man tur så kan man haka någon som kör ner till barbati! Det tar ungefär 30-40 min att köra hit. Här är utbudet på mat lite större så det gäller att köpa på sig när man väl har chansen!  Elin och Maria!  Bild efter att Elin och Märta fått observera sin första förlossning! Känslan var magisk! Jag minns så tydligt första terminen på utbildningen. Allt detta tjat om personcentrerad vård. Hur viktigt det var med respekt och att se människan bakom sjukdomen. En självklarhet, tänker nog majoriteten av människor. Vikten av att behandla din medmänniska väl. Tre dagar på förlossningen och upplevelserna har varit omtumlande. Det är svårt att få ner det i ord, men jag gör ett försök.  Vården du får här, beror delvis på hur god ekonomi du har samt vilken sjuksköterska som jobbar på just det skiftet. Vi har sett båda sidor och det kan emellanåt skilja sig radikalt.  Du får föda på en gummimadrass, som är avtorkad med en smutsig trasa i farten. Rostiga handtag, blodiga instrument från föregående patient används på nytt. Sprutor återanvänds, oavsett intramuskulöst eller intavenöst, tappas på golvet och tas upp igen. Knappt fem minuter efter att du fött så får du resa dig och själv gå bort till avdelningen där mammorna får stanna med sin nyfödda bebis i ca 24 timmar.  Första dagen:Märta blir dränkt i fostervatten som sprutade åt alla håll och kanter. Benen på den födande kvinnan bänds upp. Kvinnan blir slagen på armarna då hon inte ligger i den exakta ställningen som sjuksköterskan vill ha henne i. Hon blir sydd av en student som tappar nål och tråd i både avföring och på det smutsiga golvet. Kvinnan skriker av smärta då hon spräckt och blir sydd helt utan bedövning. Barnet tas ifrån henne och kommer tillbaka först 20 min senare.  Andra dagen: Vi blir i stort sätt ignorerade av sjuksköterskan som hade fått i uppgift att handleda oss (samma sjuksköterska som vi gick med dagen innan). Dagen spenderas i obekvämhet då vi verkligen bara kände oss i vägen och det blev så uppenbart att även hon kände det. Sjuksköterskan pratade även väldigt dålig engelska, så alla instruktioner kom på swahili, vilket gjorde allting så mycket svårare (och näst intill omöjligt). Vi gick hem med en klump i magen.  Tredje dagen:Vilken dag! Två förlossningar! Under första förlossningen blir jag (Märta) nersprutad i fostervatten IGEN. Men det är en upplevelse det med! Allting går superfort och superbra! Vi går med en helt annan sjuksköterska och hela atmosfären är annorlunda. Den manliga sjuksköterskan kommunicerade ständigt med kvinnan, berömde och vägledde henne, men gav ändå utrymme för att kvinnan skulle få följa hennes impulser och viljor. Bara en sådan sak som att skyla och respektera kvinnans kropp. Det var så fint att se! Studenten (från Dareda) som assisterade masserade kvinnan och peppade henne. Vi fick övervaka bebisen medan sjuksköterskan och studenten hjälptes åt att respektfullt sy ihop kvinnan som både fick bedövning och blev lyssnad på och respekterad med stor värme och omtanke. Åh! En vill ju bara gråta så fint en förlossning faktiskt kan vara!! Det var så skönt att även få uppleva denna fantastiska sida!!  Summan av kardemumman:Det kan vara för jävligt här. Men det kan också vara så fint, varmt, respektfullt och fantastiskt. Att vilja väl, kostar ingenting. Att vara snäll är gratis. Varje människa har ett värde, ett unikt och oersättligt sådant. Det är upp till oss som sjuksköterskor att hjälpa till att upprätthålla och värna om det. Det går inte att beskriva det vi hittills har sett. Men jag skulle ljuga om jag sa att det är en dans på rosor. Det gör något med en att se en annan människas värde kompromissas. Precis som det gör något med en att se människor som tillsammans hjälps åt för att upprätthålla den. /Märta