6/3 hej å hå

Som rubriken lyder: HEJ Å HÅ!!! Idag är det tisdag och jag har jobbat 8-18 men det är okej för nu är det vår ute. Kanske bara tills imorgon, men en dag vår är mer än ingen dag vår. Alfred och jag har som nyårslöfte att bli mer positiva så nu är jag det - heja våren! Härligt! Love life! Försöker klä mig i _pigga_ kläder så jag kanske kan bli lite mer vaken varje gång jag ska gå ut och vara nödvändig för samhället. Det funkar ganska okej. Förra året när det var vecka tio jobbade jag som syslöjdslärare på mellanstadiet och började älska att brodera och sedan dess har jag, MINST en gång i veckan, tänkt att jag ska börja med det. Idag träffade jag den ordinarie syslöjdsläraren och hon ba MEN KOM IN TILL MIG SÅ KAN DU FÅ LITE SMÅGREJER SÅ DU KOMMER IGÅNG MED BRODERIET!!!! VILL ATT HELA VÄRLDEN SKA BRODERA!!! (Hon skrek såklart inte detta för det hade blivit stelt eftersom vi stod bredvid varandra i en normal konversationsposition. Men hon var måttligt entusiastisk i min broderiframtid och då känner jag att jag faktiskt inte kan skjuta på det mer)  Jag hade en elev idag som satt och ritade, varpå hon sa: ”det här var inte så fint”. Jag svarade att det visst var fint och då sa hon: "nej, men det är okej. Man ska inte vara så hård mot sig själv". PMSig som jag är blev jag alldeles rörd och tacksam över att vissa kids fortfarande blir vettiga. Det är något alldeles extra att jobba med barn. Jag irriterar mig på dem flera gånger i timmen för att de är så jobbiga. Men ändå. De utvecklas så mycket hela tiden. Nu för tiden har jag börjat ha samma elever som jag haft tidigare år och de växer och mognar och blir bra personer. Nya mindre barn drar i min kofta och ber mig kopiera teckningen jag nyss ritat för de tycker den var så fin att de vill sätta upp den på väggen, och de frågar om jag är ihop med någon kille, eller någon tjej för man kan ju vara kär i en tjej fastän man är tjej. De ber mig bli bildlärare för alltid bara för att jag låter dem fylla i teckningar i vilka färger de vill. De äldre eleverna säger "just det, det var ju dig vi pratade feminism med. Kan vi inte prata lite mer om det?" och de fortsätter inte (alltid) bråka vidare när de märker att jag tycker de är dumma i huvudet. De liksom lär sig. Det måste vara en väldig ynnest ändå. Det där med att få vara med när barn blir ungdomar - och lär sig saker om sig själva, samhället och ömsesidig respekt; och när de går från ungdomar till unga vuxna - och lär sig stå upp för sig själva och varandra och hur de måste ta tag i sig själva för att komma någonvart.  Detta är min favoritlåt för tillfället. Så MYSIG.  Sedan jag sist skrev här har jag jobbat en massa, varit i skolan en del, pluggat i rimliga mängder, tränat inför mönstringen och umgåtts med Alfred. Det sistnämnda dock alldeles för lite. I veckan ska jag lämna in ett nytt arbete och det känns, i sedvanlig ordning, stressigt men jag ska för allt i världen inte bli lika stressad som i förra delkursen när jag drömde mardrömmar om att min rapport åt upp mig. Nu ska jag gå och lägga mig och vakna så PIGG och så VÅRIG att min rapport nästan skriver sig av sig självt.    Just det! Har även varit på intromöte med Lundakarnevalen för jag ska vara med i Barnevalen. Det är ju karneval i år. Så kul och peppigt! Om du befinner dig i Skåne (eller tycker om att resa hit) måste du besöka oss mellan den 18 - 20 maj. Jippi!!