Sjukskriven..

Fan... Vet inte hur jag ska påbörja detta inlägget.. Jag kanske bara ska gå rakt på sak: Jag är sjukskriven. Under flera år har jag kämpat mycket med först skola, där jag kämpade galet mycket för att få bra betyg, och sen jobb. Speciellt när jag jobbade som personlig assistent. Det var riktigt tufft och det var knappt jag klarade av det, men jag höll ut, utan att någonsin vila fullt ut. Nu jobbar jag inom hemtjänsten, och jag trivs sååå bra! Men under flera år av stress och kämpande med psykisk ohälsa och att arbete i ett, så säger till slut både kroppen och psyket stopp. Jag är på god väg dit, och jag har bestämt mig för att ta tag i detta innan det går för långt. Därmed är jag nu sjukskriven i två veckor framåt till att börja med. Jag har redan varit sjukskriven sedan i måndags, så allt som allt blir det ungefär tre veckor, så får vi se sen ifall jag klarar av att gå tillbaks till arbetet efter det. Jag hoppas att jag kan det, för jag VILL jobba och träffa mina kollegor och mina vårdtagare. Att ta hand om andra människor är en stor passion i mitt liv!Men hörrni.. Oj vad jag skämdes över att söka efter hjälp och att be om att bli sjukskriven. Jag är en sådan person som vill kämpa på och klara sig själv. Vara självständig utan någon annans hjälp. Men ingen människa mår bra av att inte få hjälp av andra och bara försöka klara sig själv. Går man runt och mår dåligt utan att prata med någon eller skaffa annan hjälp, så samlar man på sig alla problem som lägger sig som ett berg som bara växer och växer inom en. Till slut tippar berget över och rasar ihop, och man blir då helt nedbruten, vilket tyvärr är väldigt vanligt. Varför? Jo, för man skäms. Det är så tabu att sjukskriva sig för psykisk ohälsa. Bryter man ett ben så är det så HIMLA mycket enklare att sjukskriva sig. Då är man ju sjuk PÅ RIKTIGT!! Löjligt, eller hur? Ens psykiska hälsa är PRECIS lika viktig som ens fysiska hälsa. Punkt. Men jag har bestämt mig - jag ska sluta skämmas över att jag mår dåligt och att jag behöver sjukskriva mig. Jag måste få läka i lugn och ro, utan hinder i vägen som gör att jag inte kan fokusera på MIG och att göra saker som jag mår bra av. Inga stora krav, bara ta allt som det kommer. Försöka slappna av. Det kommer bli det svåraste att försöka komma underfund med - att slappna av. Men jag ska inte ge upp. Jag ska bli av med den här stressen. Det kommer ta jävligt lång tid, men den SKA bort till slut!Trots att jag fick beviljad sjukskrivning, så fick jag en läkare som faktiskt var väldigt otrevlig och som tyckte att jag var som en börda för hela samhället (kändes det som), för oj vad han inte ville sjukskriva mig, trots att jag förklarade allt med mina problem och hur dåligt jag mår. Han ville att jag skulle öka min dos av antidepressiva, vilket jag tycker är helt sjukt med tanke på att jag redan går på en hög dos. Jag tänker INTE tuta i mig mer tabletter. Det räcker med de jag redan tar! När jag gick därifrån hade jag världens ångest. Han fick mig att känna mig som världens sämsta och mesigaste person som vill sjukskriva sig bara för att ligga hemma och lata sig. Det är ju då absolut inte faktumet. Det vet vem som helst som känner mig och som vet hur jag mår. Jag hade redan ångest över att söka efter hjälp, så detta var ju inte precis något jag behövde - att inte bli tagen seriöst. Jag ska byta läkare, och vårdcentral. Jag förtjänar en bra vård, oavsett vad det är jag söker vård för. ALLA förtjänar en bra vård!Jag kommer avsluta detta inlägget här. Jag känner mig inte så inspirerad till att skriva något annat nu när jag inte alls mår bra. Men jag vill i alla fall att ni ska veta det att det absolut inte finns någon skam i att söka hjälp för ens psykiska mående. Bara för att det är tabu så betyder det inte att det är fel. Får du en läkare som inte tar dig seriöst, byt då läkare. Du förtjänar att känna att bli hörd och att få ordentlig hjälp. Denna tabun ska brytas genom att vi ska prata mer om detta. Vi måste normalisera detta så att fler vågar söka efter hjälp!Ni får ha det så fint allihopa, så ses vi i nästa inlägg! Jag brukar lägga upp varje måndag och torsdag, men det kanske är så att jag inte kommer orka eller ha viljan till att skriva ett inlägg till på måndag. Jag måste fokusera på mig själv. Men är det så att jag känner mig inspirerad till att skriva så gör jag såklart det, 'cause I love it!!Glöm inte att ni är perfekta och fina, precis som ni är!Puss och kram!P.S. - Har startat en Youtube-kanal. Gå gärna in och ta en liten titt ifall ni känner för det! https://www.youtube.com/channe...