Slappna av - hur fan gör man det?!

”Eyy, snälla du, take a chill-pill tack. Sluta stressa och ha dig så. Du gör ju en annan stressad här!”  Hur många gånger har man inte fått höra detta? Lite för många gånger kanske, eller vad säger ni mina fellow-stress-people?! Det är inte så jävla lätt! Det är ju inte precis som att man går runt med en on- och off-knapp bak i nacken som man kan trycka på för att bli av med stressen på typ 0,1 sekunder. Tyvärr! Fatta ballt ändå ifall man hade haft det.. Fy fan vad min kropp och själ hade varit så jävla harmonisk, precis som en sådan perfekt människa som utövar yoga och dricker grönt te ca 57 gånger om dagen och mår som en jävla hjälte! Skämt åsido så är stressen faktiskt ett stort problem i mitt liv. Jag kan stressa för allt och ingenting. Att inte veta vad jag ska äta till kvällsmat efter jobbet kan vara så sjukt stressande att jag spänner mig så hårt att jag får ont i magen, huvudet, ryggen, nacken, käkarna, tänderna och herreGUD vad denna listan kan göras lång! Är det någonstans jag inte har ont vid långvariga stresspåslag? Jo benen och armarna gör faktiskt inte så jävla ont, så jag kanske ska skatta mig lycklig ändå??Att man stressar är inte ovanligt. Jag tror faktiskt att alla ni som läser det här har under någon period i sitt liv varit sjukt stressade, och ni har gjort nästan vad som helst för att få bort den, men stressen har inte försvunnit. Har jag fel? Shit, pinsamt ifall jag har det och här sitter jag hejhopp gummisnopp (?) och tror att alla är lika stresskänsliga som mig. Nej men jag vet om att det är väldigt många som är väldigt stresskänsliga i perioder. Vissa oftare än andra, vissa en längre tid än andra. För mig är det konstant en berg- och dalbana med min stress och jag påverkas så negativt av den! Jag kan på riktigt gå och stressa en hel dag och efter ett tag bara stanna upp och fråga mig själv: "Vänta nu, varför är jag stressad?". Oftast är svaret något väldigt oviktigt som att jag måste göra en sallad när jag kommer hem till maten som står i kylen för jag älskar att ha sallad till just den maträtten. Man bara?? Vafan?? Är det så jävla viktigt så att man måste lägga ner all sin energi på att stressa för det?? Svar: Nej. Men gör jag det ändå även fast jag intalar mig själv att det är onödigt att stressa över? Klart jag gör! Ugh, en är ju fantastisk, eller hur..?Men hur gör jag för att tagga ner? Hur gör jag för att stressen inte ska ta över hela mitt liv? Ja hörni, det var en bra fråga.. Oftast så brukar jag stressa så mycket tills min kropp och mitt sinne når en bristningsgräns, och när jag nästan är påväg att komma över bristningsgränsen till att gå in i väggen, så är det precis som att det vänder och jag blir så sjukt stresstålig. Sen går det såhär fram och tillbaka, fram och tillbaka.. Men för att försöka tagga ner mig själv så tar jag mig tid till att göra saker jag tycker är roligt. Jag tycker till exempel om att spela musik, sjunga, umgås med vänner och familj, träna, pussla och en hel del annat. När jag gör dessa sakerna så reduceras min stress för ett tag och jag känner mig mycket mer lugn och inte lika spänd i både kropp och själ. Går det dock så långt med ens stress att ingenting känns roligt längre, utan bara ansträngande, även ens favoritsysslor. Då har stressen utvecklats till utmattningssyndrom och det måste man söka hjälp för. Jag har såååååå många gånger varit rädd för att råka ut för detta och behöva sjukskriva mig med tanke på hur stresskänslig jag är. Gud förbjude att det skulle hända för gud vad pinsamt! Eller, är det verkligen det..? Nej, inte ett dugg. Mår man dåligt, spelar ingen roll ifall det är fysiskt eller psykiskt, så är det okej att sjukskriva sig för att försöka läka. Kropp och knopp jobbar ihop, så därför måste båda delarna fungera! Så varför tycker man (jag) att det hade varit pinsamt att behöva sjukskriva sig för utmattning? Well, skammen..Mitt jobb kan ofta vara väldigt psykiskt krävande, vilket kan göra min stress ännu mer påfrestande för mig under de perioder jag är som känsligast. Det hemska är att jag känner den dära skammen.. Jag känner en stor skam över att jag känner mig som världens största mes som inte klarar någonting utan att stressa sönder mig eller må dåligt. Så är det ju inte egentligen, jag bara intalar mig det, vilket är dumt. Men när man inte är på topp så kan det ofta förekomma att man är taskig mot sig själv, att man klankar ner på sig själv och att man inte duger som man är. Alla är vi olika, och där även olika känsliga för stress. Bara för att jag har så lätt för att stressa så mycket så innebär inte det att jag är svagare än alla andra. Jag är stark, men jag har svårt för att slappna av, och det gör mig inte till en mindre människa än någon annan som är stresstålig som en jävla sten (?)!Allt jag vill är att leva ett harmoniskt liv. Kanske inte hålla på med yoga och dricka 57 koppar grönt te om dagen, för det pallar jag fan inte, men jag vill leva ett liv där jag inte sätter så stora krav på mig själv. Där jag inte alltid sätter alla andra före mig själv. Där jag kan vara nöjd med alla mina insatser som jag gör, för man är inte mer än människa och man gör alltid så gott man kan. Så är det bara! Det kommer ta tid innan jag lärt mig att hantera min stress på bästa möjliga sätt, men jag är bestämd - jag ska bli av med den! Känner du dig ofta mycket stressad, eller känner någon som är det, så ta emot hjälp. Jag är själv väldigt dålig på det så jag är då fanimej inget gudabarn direkt som är så jävla duktig som tar hand om mig själv på bästa sätt! Men jag måste bli bättre på det. På att be om hjälp när jag är riktigt stressad en längre period. Det får inte gå för långt så att man går in i väggen liksom.. Man har bara ett liv och det är värt att levas fullt ut med mycket glädje!Så mina fellow-stress-people in da house yaaoww (herregud vem fan är jag ens..??), låt oss alla vara snälla mot oss själva och söka hjälp när vi behöver det, okej? Behöver ni pepp till att söka hjälp för stressen (eller ifall ni vill peppa mig haha), så är det bara till att skriva till mig, antingen i kommentarerna nedan eller på instagram i dm (@elinnoaeriksson). Vi godingar ska finnas där för varandra när någon har det extra tufft i sitt liv, oavsett vad det är för jobbigt som hänt. Tack för att ni läste allihopa. Ni får ha det så fint så ses vi i nästa inlägg!Och hörni, glöm inte bort att ni är fina och perfekta, precis som ni är!Puss och kram!