jag vet, men inte hon

Jag vet vad jag vill. Det har jag ju alltid gjort. Men nu ligger det närmare till hands än någonsin tidigare att säga det. Exklusivitet. Träffa ingen annan. Träffa bara mig. Om jag slipper vara orolig för att du kysser någon annan, om du säger att du bara vill träffa mig, då behöver jag inget mer. Älskade du. Jag kräver inte att vi ska skylta med det som kallas kärlek för hela världen. Har inget behov av att ändra relationsstatusen på facebook eller träffa dina föräldrar. Du behöver inte säga till dina kollegor att du är i ett förhållande eller ens till dina vänner att du träffar någon. Att du träffar mig. Det är inte vad jag kräver och det är inte vad jag behöver för att andas lugnt. Jag vill bara höra dig säga att du är min och vill att jag ska vara din. Det är bara mellan dig och mig, mellan oss två. Det är vad jag behöver och sen ska jag vara nöjd. Sen går inget för långsamt och sen behöver det gå inte framåt för att jag ska vara nöjd. Du behöver inte sträcka dig längre och jag ska inte fortsätta gå ett halvt steg framför med en utsträckt hand som du aldrig når fram till. Berätta för mig att du inte vill att jag ska träffa någon annan och jag ska ställa mig bredvid dig och hålla dig i handen. Luta mig mot din axel och kyssa dig på halsen. Jag vet vad jag vill men är fortfarande rädd att sabba allt genom att säga något. Men jag är lugnare än någonsin tidigare. Jag har en magkänsla om att du känner samma sak. Än så länge vågar jag inte riktigt lita på den.  Vågar inte riktigt riva ner min mur och visa henne, men det närmar sig.