EN LITEN BOKRECENSION: "MÖRDAR-ANDERS OCH HANS VÄNNER (SAMT EN OCH ANNAN OVÄN)"

TITEL: Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän)FÖRFATTARE: Jonas JonassonANTAL SIDOR: 310FÖRSTA MENINGEN: ”Han vars liv strax skulle komma att fyllas av död och misshandel, tjuvar och banditer, stod och dagdrömde i receptionen till ett av Sveriges allra sorgligaste hotell.” Johanna Kjellander lämnar sin roll som präst efter att hennes församling förskjutit henne. Detta är lika mycket hennes pappa som Guds fel. Per Persson arbetar som en dåligt betald receptionist på ett sjaskigt hotell. Detta skyller han på sin farfar som slarvat bort den förmögenhet som borde varit hans att slösa. De båda förtappade själarna möts på en parkbänk och delar med sig av sina livsöden och finner att de båda blivit lurade på tillvaron. Nu tycker de det är dags att luras tillbaka, vilket blir fullt möjligt när Mördar-Anders går in genom hotellets dörrar. Jonas Jonasson är författaren bakom både ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och ”Analfabeten som kunde räkna”. Väldigt bra böcker båda två. Denna tredje roman är definitivt skriven i samma komiska anda. Jonasson besitter den där sällsynta förmågan att skriva fram hundratals lösa trådar för att sedan lyckas knyta ihop allting med bravur i slutet. Detta tycker jag om, och jag tycker därmed om denna bok. Men jag kan ju inte låta bli att jämföra den med författarens tidigare alster. På något sätt känns denna bok inte lika intressant som de tidigare. Trots att språket är fyndigt och händelseförloppet innovativt så blir det inte lika intressant som jag vill att det ska vara. När ”Hundraåringen” först kom ut var Jonassons skriftspråk någonting helt nytt och allting blev sådär extra hejdlöst. Nu har den överraskningen försvunnit och det som är kvar är förvisso helt galet och roligt att läsa, men det går inte att undvika att jämföra med det som är bättre (i alla fall enligt mig). Hur som helst är boken väldigt bra och om man läser denna tredje bok som sin första är jag helt säker på att man får samma upplevelse som jag fick när jag läste den första utkomna romanen allra först. Karaktärerna är genomtänkta, handlingen är både påhittig, spännande och fullständigt galen och det finns en stark berättarglädje bakom språket. Det är ren och skär fiktion där berättelsen skiftar i både miljö och tempo, men någonstans börjar man dra paralleller med verkligheten. Beror inte vår tillvaro på slumpen? Kan inte de minsta valen i slutändan leda till de största händelserna? Är inte livet ett äventyr? Oavsett om man läser denna roman som en djupare diskussion eller som enkel underhållning är det en välskriven historia som håller läsaren intresserad från första till sista sidan. Trots att den, enligt mig, inte håller riktigt samma standard som sina föregångare så förtjänar den åtta noter.