Vems jävla ansvarsområde?!

Ja, med en liten blinkning till KPA-pensions reklam döpte jag inlägget som jag tänker använda mig av för att "ranta" lite. Det finns sååå mycket i denna värld som är fel, klimatet, jämställdheten, den groende främlingsfientligheten, kapitalismen och mängder med andra saker. Det känns verkligen som att vi är på väg in i en tid där saker och ting kommer att ställas på sin spets, där gemene man kommer att koka över och meningsmotståndare kommer att stånga sig blodiga för sin sak. Och just nu känns det jävligt läskigt, för att det känns som att de mörka makterna håller på att vinna, och detta på grund av ren lathet. Det jag menar med det är att många idag vänder sig till dem med den lättaste sanningen, jag kan mycket väl vara en av dem i många situationer, men då är jag också väl medveten om det, och när det kommer till kritan skulle jag inte agera på den bekvämaste sanningen (vill jag åtminstone tro). Folk vill inte höra att om vi inte börjar göra förändringar i konsumtion och vårt sätt att leva så kommer vi inte ha en speciellt beboelig planet, de vill inte höra att privatisering av allt kanske inte är lösningen och de vill inte höra om att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem och inget som militanta feminister hittat på. Det är därför jag tror att det går så fruktansvärt bra för Sverigedemokraterna, som med sina enkla sanningar och mörka motiv inlindade i patriotism ger ett alternativ (helt ogrundat i verkligheten visserligen, men det tycks sakna betydelse i dagens samhälle) som inte innebär någon förändring alls. De målar upp en bild av hur de ska lösa alla kriser och röstarna vill inte veta hur de ska lösa saken (det skulle de nog inte kunna berätta ens om deras röstare brytt sig om att fråga/lyssna) för då spricker visionen och verkligheten lyser igenom. Och jag tror att en stor del av detta har att göra med att vi idag har ett starkt behov av att skylla på någon annan. Ta exemplet med de isolerade barnen i Ystad (för bakgrund tryck HÄR), en väldigt oroväckande behandling av barn. En story jag trodde skulle vinklas mot de verkliga "förövarna", alltså föräldrarna, men icke, frågan i dagsläget handlar om vad kommunen skulle gjort annorlunda för att förhindra att detta hände. Det jag vill komma fram till med detta är att istället för att se till vart individen (föräldrarna) agerat felaktigt så är frågan nu vad kommunen skulle ha gjort, man vill alltså hellre skylla på samhället än på de som faktiskt har gjort något fel. Och det tror jag bidrar till att fler och fler rättfärdigar sina liv med att det är samhällets ansvar att agera, inte individens, och om alla tänker så, vem blir då kvar? Självklart krävs strukturella förändringar med samhället i framkant, men allt KAN inte vara samhällets fel, för om allt alltid är någon annans fel, vem ska då vara förändringen?/ Nathalie