Dag 28 - 29!

3-sekunders-kissningen, ny istid och fötterna i handtorken. Dag 28! Vi trampade på söderut i ett blåsigt men relativt soligt Frankrike. Något som är påtagligt är hur stängt och igenbommat allting är. Byarna står öde och sällan möter vi några andra människor. Detta är både ett plus och ett minus. Minus eftersom det gör det svårt att förse sig med vatten, eller handla mat om vi blir hungriga. Plus eftersom vi väldigt sällan hittar toaletter och är tvungna att stanna efter vägkanten med en toalettrulle i högsta hugg. I bästa fall har vi tur och kan smita in i skogen. Men i ärlighetens namn så är det mest åkrar och öppna landskap mellan byarna. Att kissa framför ett gäng kossor på en åker, har liksom blivit lite av en vardag.. Igår kom vi fram till ett mysigt b&b ute på en farm. Trötta och frusna var det skönt med en varmdusch och en god hemlagad middag. Det var första gången vi åt ordentlig mat på en vecka. Så himla uppskattat! Jag lyssnade på ljudboken "Brida" av Paulo Coelho medan vi cyklade. En bok som jag har på engelska och flera gånger har försökt komma in i under sommaren som gått. Igår gav jag den en sista chans och lyssnade på den i ett streck. Den handlar om en tjej som vill lära sig magi, om gud, tron, och häxor. Som jag sa till Sandra "Jag har lärt mig så mycket om bibeln och Guds vilja idag så jag känner mig helt snurrig", varpå hon svarade att "hade vi lagt ihop alla uppförsbackar som vi har cyklat i idag så skulle vi ha varit uppe hos Gud nu". Troligtvis sant. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den boken faktiskt. Den var lite för mycket hokus-pokus för min smak och när hon började resa bakåt i tiden, kom jag på mig själv med att ha tankar hos någon i Sandviken och zoomade ut från boken. Vill ni läsa en bra bok från Paulo Coelho så rekommenderar jag verkligen Alkemisten! Dag 29! Åh herregud. Den här dagen. Termometern visade 4°C imorse. Med dubbla lager byxor, strumpor och tröjor trampade vi iväg i en kall och ruggig förmiddag. Jag drog upp halsduken över nästippen och örsnibbarna så bara ögonen syntes under hjälmen. Över fingervantarna drog jag ett par strumpor och försökte intala mig själv att det snart skulle spricka upp och bli soligt. Vet ni varför det har blivit svinkallt och nästan vinter här helt plötsligt? Jo, för att för två dagar sedan stod jag och Sandra inne på en cykelaffär för att byta däck på hennes cykel. Jag fingrade på en tjockare tröja och mumlade till Sandra att "man kanske skulle passa på och köpa en till långärmad tröja".. Sedan ändrade jag mig och sa att "äsch, onördig packning. Det blir säkert bara bra väder". Haha... Ungefär som att det alltid blir solsken när man tar med sig ett paraply och vise versa. Iallafall, efter närmare fem mil var vi STELFRUSNA. Trotts aktiv tågympa i skorna och blåsningar i händerna så hackade vi nästan tänder när vi pratade med varandra. Det var så jäkla kallt!! Speciellt i nerförsbackarna när det kändes som att kylan bet tag i kinderna, fötterna, händerna och armarna. Vi såg det välkända M:et och bestämde oss för att gå in och värma oss. Två koppar kaffe, en espresso och en kopp varm choklad senare började jag få tillbaka känseln i kroppen. Sandra gick på toaletten och kom tillbaka med ett leende på läpparna "Jag körde upp fötterna i handtorken!". Jag älskar henne. Vi läste om boendet vi skulle till och upptäckte (när vi läste recensionerna) att dom hade tre hundar och katter (!) något som inte hade nämnts i bokningsuppgifterna. Eftersom Sandra är pälsallergisk kändes det inte helt opptimalt att cykla dit och vi bestämde oss för att byta boende. Där vi har hamnat nu liknar ingenting jag kan beskriva med ord. När jag blir riktigt stressad och känner att någonting är väldig svårt/jobbigt så börjar jag nervöst skratta sedan är det svårt att hålla ögonen torra. Så blev det idag. Det här rummet är så äckligt! Både jag och Sandra bröt ihop. Det är mögel i taket, sprickor i väggen och spindelnät på golvet. Rummet är pyttelitet men vi var ändå tvungna att dra in cyklarna enligt hotelägaren så nu sover vi med cyklarna i fotänden. Varken jag eller Sandra är speciellt kräsna när det gäller boende och när vi reser är mottot "det är bara för att sova en natt. Billigt boende, vi lägger pengarna på upplevelser". Men det här är, utan tvekan, det värsta någonsin. Och justija, Sandra sparkade bort en stor spindel på väg in till vårt rum. Jösses. Märkte precis också att paret (hoppas jag att det är) vägg-i-vägg inte är speciellt blyga.... Nu ska vi sova så vi kan cykla härifrån tidigt imorgonbitti! Dagens plus är dock att vi har rena och fräscha kläder eftersom vi fick tvätta på b&b igår! Alltid något att vara glad åt! Sovgott, kram och kärlek!Jag vill förresten skicka en extra puss till mitt hjärta i Linköping. Min lillasyster säger alltid att jag är så lik Doris i "Hitta Nemo", vilket jag fortfarande inte har bestämt mig för hur jag ska tycka om det.. Men hon påminner mig alltid, och när hon är i sitt esse sjunger hon och gör några rörelser "Jennie, fortsätt simmma, fortsätt simma!" Det är den bilden jag har i huvudet just nu. Fortsätt simma liksom :) ♡