Dag 8-12 ( jag vet, jag ska bli bättre här!)

Heeeej! Jag lever än! Just nu befinner jag mig i västra Tyskland, närmare bestämt i Wesel. Dagarna som har passerat har bjudit på både blod, svett och tårta. Jag har fortfarande inte blivit vän med mina cykelskor. Vilket har resulterat i ännu ett fall, som i sin tur ledde till ett av det svartaste och största blåmärken jag har haft (och jag har haft många!). Hade det inte vart placerat mitt på rumpan hade jag visat. Påtal om rumpan! Den mår bra! Aldrig förr har jag fått så många frågor om hur rumpan mår.. Jag tror visserligen att värken i knäna gör att jag inte tänker på någon annan kroppsdel för tillfället. Men idag kändes knäna också helt okej, kanske bara en 7.9% ont av 10 på smärttröskeln, och jag klarade mig ifrån smärttabletter! Jag hade en vilodag hos Frieda i Hamburg! Jag sov länge, sedan spenderade jag dagen i staden medan Frieda jobbade. Köpte ett nytt knästöd (som inte hjälpte) och ett te till Frieda! Te är förresten den bästa "gå-bort"-presenten. Det håller nästan föralltid, man kan köpa någon galen smak som personen inte själv skulle ha köpt, och gillar dom det inte kan dom bjussa sina gäster på det. Mer te åt folket! (det där var bara en parantes - tillbaka till Hamburg). Efter att Frieda slutat jobba möttes vi upp på stan för att gå hem till hennes vän och äta middag. Supermysig kväll verkligen!Dagen därpå tog jag mig till Bremen. Jättekallt, grått och trist väder. Jag spenderade kvällen på ett hostel där jag umgicks med Gabriella, en studerande tjej från Holland. Hon berättade att det var bostadskris i Tyskland nu när skolorna börjar och många studenter blir tvungna att ta in på hostels. Något som jag fick bekräftat natten därpå då jag bodde på ett hostel i Osnabrück, och delade rum med en studerande kille från Italien. Dagen därpå trampade jag till Münster. Jag bodde på ett litet mysigt (men ganska spökligt) familjedrivet hotel. På kvällen när jag anlände beställde jag en kopp te och frågade servitrisen om det fanns något roligt att göra i närheten. Hennes svar var att gå och köpa en glass. Något som inte lockade speciellt mycket. Efter att jag druckit upp mitt te var jag fortfarande pigg. Jag tänkte att "jag är ju ändå i Tyskland, kanske ska jag prova tysköl som alla pratar om". När jag beställde en öl sken servitrisen upp, tog tag i min arm och ledde mig in till ett stängt rum. Där inne möttes jag av 30 karlar som drack öl och kollade på fotboll! Jag blev lite paff! Men roligt var det. Jag lärde mig att dricker man te, får man köpa glass. Dricker man öl, får man kolla fotboll! Idag har jag trampat ner till Wesel. Och jag vet inte om det har att göra med att jag drack öl igår, eller att jag åt äppelkaka till lunch, men idag har jag nog tagit någon form av personligt hastighetsrekord. Kul! Vägen var mestadels platt, solen sken och jag har sjunigt falsk för så många människor att jag omöjligt kan hålla räkningen! Jag blev omkörd av en tandemcykel också. OM jag någonsin mot förmodan får för mig att cykla igen, då ska jag banne mig ha en tandemcykel. Och sitta bak. Kram och kärlek, sov gott!