Hur underbart

Så sitter han där helt omärkbart och vräker ur sig ord som får mig helt att bara falla ännu mer för honom. "Äsch, har ändå inte köpt bra godis. Köpte inte ens sura eller stoppgodisar." Alltså. Jag har ett eget litet system när jag köper godis, har försökt förklara och visa men endast blivit skrattad åt. Så kommer det där. Alltså jag tror jag dör vad vackert!!! Saken är den att jag inte trodde på långa vägar att jag skulle vara så här lycklig. Tänk att lilla trasiga jag har fått denna tur med denna man. Som att han numera bara finns där, existerar vid mig. När jag kommer hem är allting redan ordnat, jag vet exakt vad han tänker, hur han ska göra och allting flyter på så jäkla bra att det är läskigt. Det är så ofattbart hur något egentligen kan bli så enkelt, som att jag inte visste något annat än oss två. Vi är liksom proffs just nu. Det ska jag säga er är så förbannat skönt att ni fattar inte ens. Sen att vi ska göra livets jävla resa ihop gör mig ännu mer frustrerad på att hallååå KAN DET VERKLIGEN VARA SÅ HÄR BRA? Alltså. Livet <3