tempot i början av november

Vi vaknar av klockan, tidigt tidigt men så som mitt huvud fungerar allt som oftast är jag pigg på studs. Vore mysigt att somna om men får bli en långsam start på dagen istället. Upp och mata bryggaren med vatten och fransk mörkrost, på med den stickade klänningen och de stickade strumorna. Fram med den lilla blå koppen, skaka havremjölken och portionera innan tassarna följer den nya fluffiga mattan tillbaka till sängen. Under täcket läsa Stacken. Norlin skriver melodiskt om utanförskap, prestation och utbrändhet, en alternativ gruppering där dillchips och Gott och blandat är något främmande, människan en art.  Dagen ljusnar och jag kokar min gröt, kollar på nyheterna och målar läppen röd. Trampar bort till biblioteket där jag förväntar mig att ta tag i dagen, komma ikapp med den långa listan. Att cykla i morgontrafik innebär att man får anpassa tempot till strömmen, kanske är det bra för mig som annars kommer fram svettig och rufsig.    Biblioteket som annars är i ständig rörelse är tomt, de har tydligen brandövning men jag kan få gå in som vanligt de är strax klara. Från min plats ser jag trafiken sakta bli lättare, allt fler löv falla ner på marken och moln förflyttas. Mutor, sekretess och ringa tjänstefel maler på i inspelningarna. Jag vill lära mig allt, jag orkar inte lyssna något mer. Här är vi: magen kurrar och bloggen känns mer rättfärdig prokrastinering än att ta tidigt lunch. Ska vi gå igenom hur läget är, vad som har hänt?  Helgen levererade, en riktig mathelg. Vi hade främmande (Williams vänner från Umeå) som sovgäster och kändes som extra helgig stämning då. Hade städat fint, fyllt på kyl och bar för att ha ultimata förutsättningar för trevligt. Som om det inte vore nog kom Ebba på besök på lördagen, fint att ses efter nästan ett gånget år. Även vi åt, och pratade. Gomat som brittisk paj och gorgonzolaglass konsumerades, tar alla mina vänner till glasstället och låter även de förvånas över hur gott det är, hur mycket glass kan vara. Det är inte ens glass utan som en hel smak i en kall liten kula, det var som att äta en hel ostbricka av en liten sked.  Efter att ha vinkat av henne gick vi ett större gäng ut på den lokala syrianska restaurangen och åt så att vi fick paltkoma hela högen. Vad som hade tänkt bli en utekväll blev istället lugnt snack hemma och en trött öl i folkets park. Men skönt var snarare det när vi dagen efter kunde vakna pigga till en treglasfrukost. Tre glas ska det vara på en bra frukost: kaffe, juice och kombucha/ingefärashots serverades i glasen.  Veckan innan helgen var även den av bra kaliber. Den serverade stickhäng, sol, bra loppisfynd och fortsatt frisk kropp. En äpplemos med kanel i denna vecka för att sakta ta in en mer julig smakpalett, supermegagod är den till gröten! Ja vad mer jag hittade på minns jag inte helt, måste skaffa en fysisk kalender för att minnas bättre. Nu suddas dagarna ut allt eftersom de passerar och är därmed svårare att återkalla till minnet.