Kulturmuppar

Då och då när jag är utsliten efter en lång dag söker jag något avslappnande lagom underhållande att kolla på, underhållande nog att jag fortsätter kolla men ointressant nog att jag slipper tänka. Jag slår mig då ner i soffan och börjar slötitta på den gamla tv-apparaten som inte längre får så mycket uppmärksamhet i familjen. Men inte ens då får man koppla av, för slår man på valfri kanal på eftermiddagen kommer det med största sannolikhet där sitta antingen en tvålfager gubbe som aldrig rört på smilbanden i hela sitt liv eller en rödvinskommunist till kärring med runda glasögon och ”kulturarbetarfrisyr”, alltså halvkort och lockigt hår, tänk ”Ebba Witt-Brattström”. Oavsett om denna person är man eller kvinna har de gemensamt att de älskar ordet ”skildra” då de talar om ”finkultur” som om kultur vore en slags Feodalismpyramid där allt annat som faktiskt är underhållande är ”fulkultur”. Det är denna finkultur, denna ”svenska akademien-kulturen” jag personligen kräks på. Min farfar, uppvuxen till att bli knegare med skit under naglarna kallade dessa felfinnare till kulturvetare för för ”kulturmuppar”, något jag tagit efter.  På SVT1 är det nu det klassiska programmet Go’ kväll, och självklart sitter där en kulturmupp och tjänar våra skattepengar genom att lista sina favoritfilmer, vad dessa filmer har gemensamt är att ingen är i färg, och absolut ingen fångar oss dödliga människors intresse. Kulturmuppen använder sig av ordet ”nämligen” oftare än denne blinkar, ett tillrättavisande ”pekpinne-ord” dessa präktiga kulturmuppar älskar att använda för att förklara teman och budskap för oss som kan uppskatta att kolla på ”Wahlgrens värld” och käka Karins lasagne. Jag kollar på denna damtuss till människa som med sin gråa blick, blickstilla överläpp och guppande underläpp förklarar för den stackars programledaren varför filmen ”En sensation” från 1941 är den bästa film som gjorts då regissören ”skildrar 40-talet på ett nyanserat sätt”. Detta varpå han undermedvetet arrogant förklarar varför man är dum i huvudet om man inte tycker denna 40-talsfilm är världens bästa. Men jag ser igenom honom, jag ser en grabb som inte lyckades med sin filmskaparkarriär efter han tagit examen från Malmös teaterskola och istället ägnade sitt liv åt att klanka ner på nya filmer som går hem hos den breda publiken som föredrar film i färg. Lite som Hitler som inte kom in på konstskola och istället valde att döda 6 000 000 judar, fast inte riktigt lika extremt. Men av någon anledning tvivlar jag på att han innerst inne menar det han sitter och gäspar, jag säger inte att han inte gillar filmen, men jag tror att han gillar att tillhöra den grupp som gillar dessa filmer mer. Så jag tror att han efter denna tv-sändning går hem, pimplar i sig fyra långhylsor dansk pissöl och plöjer nio avsnitt av ”Scrubs” som normalt folk.  När världen präglas av helveten som klimatförändring och pandemier kan vi väll åtminstone låta kulturen vara ett litet ljus i vardagen. Så skit i vad kulturmupparna säger, lyssna på de som gjort något själva och inte på de som bara kritiskt analyserar andra som faktiskt försöker uppfylla sina drömmar. Kolla på ”Grown ups 2” om du vill det.  Loke Johansson