Positivitet, ni vet

Påverkas en negativt av en negativ inställning? Blir en extra glad när något går ens håll efter att ha haft en negativt inställning? Hur påverkas jag av min omgivning? Bidrar positiviteten positivt?Dessa frågor har sprungit runt i mitt lilla huvud ett bra tag nu och jag har försökt att se på det från olika synvinklar. Och detta är det jag kommit fram till, eller iallafall reflekterat över.  Först och främst skulle jag nog kalla mig själv för en positiv person, bakom all ytlig ironi, skämtsamhet och en gnutta gnällande. Även om saker går nedåt så försöker jag alltid att hitta något positivt i det. Det finns ju trots allt alltid något lärorikt att lära sig när Ågren är och hälsar på.  Även om jag som alla andra får negativa tankar, så försöker jag att hålla mig så positiv som möjligt. Jag tror att det är något som behövs för mig, som den väldigt känslostyrda person som jag är. Det är viktigt att ha övertaget om sina egna känslor, istället för tvärtom. Jag tror dock att folk i min generation har en tendens att ha en negativ inställning, för att inte bli besvikna. Ett tankesätt som jag absolut kan förstå. Någon som jag tror växte fram med alla sociala medier och deras sjuka ideal som ställs framför en. Jag tror att det är viktigt att förstå att vanor faktiskt kan påverka ett mående, även om det kan vara energikrävande och ibland kännas hopplöst.  På senare tid så har jag stört mig mycket på de personer som tar mycket energi, utan att ge någon tillbaka. Eller personer som endast bidrar med negativ energi, och när deras bara existens kan suga ur livet av ett helt rum. Och nu pratar jag egentligen inte om personer som aktivt gör något mot en, utan som omedvetet säger eller gör saker som tar lite av din dagliga energi. Anledningen till varför jag stör mig extra mycket på det nu är kanske för att det numera känns mer genomskinligt än tidigare. Jag kanske tar ut lite känslor som legat i ide, men som nu vaknat.  Den negativa energi som dessa personer utstrålar slår oftast tillbaka. Och dessa personer som faktiskt fortfarande är kvar i mitt liv på olika sätt, är kvar i samma gamla vanor som för två år sen. Det känns ganska patetiskt och tråkigt, men det är nog inte min plats att döma. Och jag försöker verkligen att prata så objektivt om dessa personer som jag kan när det kommer på tal. Men vissa av dessa personer har svårt att göra detsamma har jag märkt, speciellt en ung kvinna som just nu dyker upp i mitt minne. Om hon läser detta så hoppas jag att hon en dag hittar något slags lugn. Just eftersom att dessa personer som utstrålar och bidrar med negativ energi, nästan alltid har något slags diffust mörker inom sig. Osäkerheter och känslor som försöker att döljas, istället för att acceptera att alla har sina egna svårigheter.   Just svårigheter och problem, stora som små, är faktiskt något som vi alla har. Och jag tror att det är viktigt att erkänna det, för andra, men mest för sig själv. Jag tror att en positiv inställning kan hjälpa ibland, i något som känns jobbigt eller krävande. En behöver inte vara en optimist för att kunna tänka goda tankar. Och precis som det finns negativa spiraler, så finns det också positiva. Guggenheims spiral må vara jobbig att gå uppför, men det finns en hel del intressanta saker på vägen. Förändring händer inte direkt, det händer successivt. Men vi är i konstant förändring, och oavsett vad vi gör i livet, så kan en vara säker på att en inte kommer ut levande. Vi kanske förtjänar att vara glada när vi väl lever, det tycker iallafall jag att du gör.  Du kommer att bli glad, när ditt pessimistiska tänk, får ett optimistisk resultat. Glädjen som fyller din kropp bevisar att du faktiskt tänkte fel, när du förväntade dig att något dåligt skulle hända från början. Ett perfekt kryphål för att aldrig bli sårad, magnifikt! Bra tänkt! Du är i full kontroll och du är oövervinnelig, grattis. Vad som jag personligen tycker är fel med detta, är att denna bekvämlighet långsamt blir din drog, du vågar aldrig tro att hon gillar dig mer än en kompis, för du är rädd för svaret. Du vågar aldrig ta första steget, du är i full kontroll. Men i din kontroll så tappar du möjlighet efter möjlighet, och du känner att livet långsamt hamnar i en annan gråhet än vad det som skrivs om. Du är i full kontroll, över vad som nu, är ingenting. Knut Hennix Ripa