Jag lovar

Jag lovar dig, det är ingen en stor grej att vara lite trasig. Efter ett tag blir man van vid det.Ibland är man lite nere och ibland kommer de dåliga minnen av vad som hänt dig i vågor. Absolut kan det bli översvämning i mitt huvud, men man lär sig att hantera det så småningom.Dessa översvämningar kom oftare förut, men nu har jag minskat dem så mycket som jag kan. Jag är inte längre helt trasig, jag är bara lite trasig nu.Det här är den jag är, så snälla, spara din tid och försök inte att fixa mig. Försök inte radera mitt förflutna eftersom det bara är jag som kan göra det.  Jag har raderat så mycket smärta som jag bara kan. Jag minskade en del utav av min osäkerhet, så mycket som jag kunde. Men jag kommer alltid att vara lite trasig. Men detta är något jag har accepterat, det är okej.  En gång var jag väldigt modig. Men jag är inte säker på om jag var modig eller om det var min galna sida. Ni fattar poängen.  Jag var orädd i allt jag gjorde och jag älskade aldrig med bara hälften av mitt hjärta. Allt eller inget.  Jag gav alltid det bästa av mig, till min familj, till mina vänner, till människor jag älskade. Jag gick all in och jag spelade högt med mitt hjärta.Och när man spelar stort måste man vara beredd på att förlora stort också.Det var vad som hände med mig. Jag gav allt men fick allt raserat.Vad jag försöker säga är att jag valde att vara modig igen och jag valde att älska igen. Jag menar att jag alltid kommer att kämpa med mitt förflutna när det försöker stå mellan mig och livet. Allt det onda, det som är i sönder får aldrig definiera mig eller min framtid. Jag bestämde mig för att jag har så mkt mer makt över min framtid än mitt förflutna.  Jag bestämde mig för att omfamna just detta.  All kärlek till min man som står ut med mina känslostormar. Han accepterar mig precis för den jag är. Tacksamheten, har inga gränser! ❤️