Tre dagar efter

Det finns så mkt tankar och känslor kring det som har hänt. Jag kan inte riktigt förstå vad som hände. Det bara blev så. Jag gjorde något impulsivt. Något som höll på att kosta mitt liv. Jag kan inte ta in det. Jag vill gärna normalisera händelsen. För det är så jag klarar av att hantera det. Att jag höll på att dö på riktigt denna gången. Hur tänkte jag? Jag tänkte inte alls. Jag bara gjorde. Så typiskt mig att bara bli impulsiv utan att tänka. Det kan jag tacka mina diagnoser för.  Hur går man vidare från ett självmordsförsök? Jag vet inte trots att jag har gjort det förr. Jag rycker på axlarna och vill slå det av mig. För det gör för ont att tänka på. Jag är så trött efter händelsen. Fysiskt trött. Psykiskt mår jag bra. Det måste låta hel skumt att man mår bra efter en sådan händelse. Men det gör jag. Jag har funnit ny energi, ny kraft. Jag är positiv till livet. Jag har satt upp nya mål. Jag kunde inte tänka klart innan. Jag kunde inte se vad livet kan ge mig. Men nu gör jag det.  Det kommer vara en lång kamp med blod, svett och tårar. Men det kommer att gå. Jag kommer fixa detta med rätt stöd och hjälp ifrån både sjukvården och min omgivning. Jag måste ha rätt människor runt omkring mig och efter en sådan här grej så vet man vilka som bryr sig på riktigt. Man kan sålla bort rätt många människor. Man vet vilka som älskar en på riktigt.  Jag går med huvudet högt och jag kommer att fixa varje utmaning. Jag kommer säkert känna vissa stunder att fan jag orkar inte mer. Men jag kommer finna glöden till att orka. Så enkelt är det. För det finns en plats även för mig här i livet. Jag är värd att få leva. Även om mitt liv aldrig kommer att bli som det en gång varit så kommer jag finna en annan väg att gå. Min väg där jag bestämmer. Det är mitt liv och ingens annans. Jag kommer att bryta ihop, gråta och skrika. Men det måste man få göra. För att kunna hitta ny energi. Det kommer inte vara en rak väg, det kommer gå upp och ner. Men det är okej, för livet ger oss utmaningar ibland. Men man får inte större utmaningar än att man ska klara av dom.  Det första jag ska lägga av med är min fasad. Den där förbannade masken som jag så lätt tar fram. Låtsar att allt är så bra. Den åker i soporna nu. Det är nu eller aldrig.