Minnen

Jag har slagit läger på Crazy Horse på Sveavägen i Stockholm, ett till plånboken väl anpassat budgetställe för en öl eller två, och jag känner denna regniga eftermiddag att jag lite grann sköljs över av minnen. Jag lämnade av någon anledning ett i förmiddags mycket varmt och soligt Småland för detta regn och rusk som råder här i huvudstaden och på min promenad från Centralstationen passerade jag över Hötorget och tänkte på hur jag och några till - ja, många sammantaget - låg i sovsäckar och köade för biljetter till Springsteen i Globen där 1992. Att köa utanför Svala & Söderlund var liksom bästa chansen att få tag i biljetter på den tiden. Ett par kvarter bort rundade jag på min väg till det hostel jag bor på i ett par nätter hörnet Sveavägen/Tunnelgatan, några meter från där Palme sköts 1986. Jag var inget fan av Palme, men det där som hände var en chock för en hel nation. Jag var i Göteborg den helgen och jag minns hur jag vaknade hemma hos min kusin Jan och fick veta vad som hänt. Tillbaka i lumparkläder efter helgen kändes det som skarpt läge. Var det en statskupp på gång eller vad var det? Här på Crazy Horse ser jag snett utanför ABF-huset och det har jag besökt en gång. Jag tror det var 1999 det var en hel dag ägnad åt Ulf Lundell där, ett Lundellseminarium tror jag det benämndes. Jag satt framför Stina Dabrowski på läktaren och talare under dagen var bl.a. Göran Hägg och Mona Sahlin, den senare där i någon mån berättigat av att hennes bror väl spelat med Lundell. Och apropå Lundell upptäckte jag av en slump att han begick turnépremiär inför stor publik på Peace & Love för idag exakt 10 år sedan. Jag minns ruschen efter Lundells spelning, kanske närmare ett par kilometer på det utspridda konsertområdet, till där Lars Winnerbäck skulle ha sin konsert direkt efter Lundell. Jag minns också hur jag träffade rullstolsburne Håkan där i samband med Lundell. Han menade där att "du vinner". Som om det någonsin varit någon tävling vem som ser mest konserter med Lundell. Vi njuter i stunden vi som är där, men möjligen är Håkan och jag de som sett flest konserter med herr Lundell. Jag träffar säkert på honom i sommar igen. Ja, minnena väller över en ibland. Man refererar till saker som tidigare hänt när man ser eller gör något. Bob Dylan spelar i Stockholm ikväll, i Globen, men jag håller tills vidare fast vid att jag inte ska se den tjurige legenden mer. Jag minns när jag såg honom rusa igenom en konsert vid Christinehof i Skåne på 80-talet på kanske fem kvart med munkjackehuva över huvudet. Vi i publiken lämnade konserten besvikna och det var första gången jag sade att jag aldrig skulle se honom mer. Det har jag sagt ytterligare två gånger efter konserter med Bob och åtminstone för tillfället står jag fast vid det. Jag har väl sett honom 11-12 gånger och det kan kanske räcka. Jag har säkert en hel del vänner som ska på konserten ikväll och jag hoppas förstås för deras skull att det blir bra, men jag hoppar det hela. Utanför haket där jag sitter har folk passerat med paraplyer, men jag hoppas på uppehållsväder framåt åtta eftersom planen är att se Dropkick Murphys på Gröna Lund då. Det är dags att skaffa sig nya minnen. Men först en öl till på Crazy Horse.