Sommartider

Mariebergsskogen i Karlstad 31 juli ungefär kl. 22.30, innan Gyllene Tider återvänder till scenen för extranummer. "Sommartider!" ropar en man lite till vänster om mig så att det hörs kanske knappt 10 meter av de möjligen 70-75 det är fram till scenen. Det kan ha varit sommarens säkraste låtönskning. Mannens lite för lågmält uttalade vädjan når alltså inte fram till bandet, men naturligtvis får han ändå sin önskan uppfylld. En Gyllene Tider-konsert utan den låten har nog inte skådat sitt ljus sedan den kom. Vare sig man vill eller inte har Sommartider blivit en del av allas våra medvetanden. Den har slagit sig in som en av alla tiders svenska klassiker, jämte Ulf Lundells Öppna landskap, Evert Taubes Calle Schewens vals och några andra evergreens. Den har spelats på skoldanser, diskotek, privata fester, after work, after beach, runt lägereldar och säkert även på någon after ski trots att den väl där ändå kan kännas något malplacerad. Gessle och hans mannar i Gyllene Tider har helt enkelt fått till en riktig klassiker. Uttjatad tycker säkert en del, men den går inte att komma undan. Så inte heller från scen på/i vackert belägna Mariebergsskogen. Det är verkligen hit efter hit som Gyllene Tider radar upp och det går inte att undvika att sjunga med. Det här är låtar som varit med en sedan tidigt 80-tal, högstadieperioden i mitt fall och gymnasiet i någon mån. Kopplar man musik till en bra tid i ens liv är den också lättare att ta till sig. Framför allt är det alltså högstadiet för min del när jag förknippar Gyllene Tider och deras låtar med något, andra måste ha andra referenser. Det är en blandad publik, lastgamla och unga i skön förening, och där exempelvis Ulf Lundell inte lyckas nå ut till en yngre publik i någon nämnvärd grad gör Gyllene Tider tveklöst det. Poplåtarna som väl till stor del är Per Gessles verk är lättare att absorbera än det som i ofta negativ betydelse brukar benämnas bredbent hårdrock. Jag ska inte ge mig på någon recension av spelningen, men kanske något av reflektion. Jag tycker ju faktiskt att det är bra när jag står där och jag sjunger glatt med i Det hjärta som brinner, När vi två blir en, Sommartider, Flickorna på TV2 o.s.v. men även om jag alltså njuter av den fina sommarkvällen och popdängor som varit med i ens medvetande så länge kan jag inte komma ifrån att jag samtidigt tycker att det i jämförelse med annat känns väldigt lättviktigt. All heder åt Per Gessle som låtskrivare och allt han är, men det känns en aning uddlöst och tråkigt. Kanske är det bara det att jag är inne i en Lundell-bubbla där det levereras magnifikt i närmare tre timmar (och till och med över det) och Ulf Lundell har långa och underhållande mellansnack som gör att det jämfört med det känns så... ja, lättviktigt är ordet jag kommer på. Per Gessle avverkar några "Fantastiskt!" och några sparkar, dyker upp intill andra bandmedlemmar och spelar gitarr, men det känns inte så fantastiskt. För att använda Gessles ord. Det sänker sig trots alla de bra och trallvänliga låtarna nästan till Tomas Ledin-nivå emellanåt, men ändå står jag ju samtidigt där och tycker att det faktiskt är bra. Så jag är kluven; kan man tycka att något är bra och samtidigt inte det? Gyllene Tider är väl på något vis svensk sommar personifierad genom inte minst just låten Sommartider och det bidrar till att det som helhet känns bra och om någon frågar mig om konserten blir det korta svaret att det var bra så jag vill avsluta i den andan och inte få alltför många ilskna kommentarer från hängivna GT-fans. Nu har Gyllene Tider klarat av de två tidigare framflyttade spelningarna i Kalmar och Ronneby och återstår gör väl på själva turnén bara avslutningen i Halmstad på lördag. Den har tillkommit längs sommarens publika succéväg och känns som en rimlig avslutning på hemmaplan - alternativet hade väl varit Ullevi där de spelade i lördags - men märkligt nog blir bandets (som det verkar) sista spelning någonsin på operahusets tak i Oslo nästkommande söndag. Där spelar de och andra band och att de avslutar med ett sannolikt kortare festivalset i grannlandet känns konstigt. Nog borde de ha lagt avslutningen i Halmstad ändå. Karlstad var för mig enda fungerande datumet när jag tittade på turnéplanen - förutom premiären då, men där visade prognosen regn, regn och åter regn så den tedde sig inte lockande. Var det någonstans det inte skulle regna var det väl dessutom i Karlstad, av tradition ska väl solen skina där. Med ändrat datum i Ronneby och den tillkomna i Halmstad yppade sig nya möjligheter, men då hade jag redan bokat in Karlstad och jag känner att det för min del räcker med en spelning med bandet. Därför var jag inte i Ronneby och därför ska jag inte till Halmstad. Men för er som eventuellt ser turnéavslutningen senare i veckan tror jag nog inte att ni blir besvikna. Trots mina invändningar ovan tyckte ju faktiskt även jag att det som helhet var bra. Och sommartider vill jag egentligen ha året runt. Hej, hej!