Tillsammans vi två

Jag föredrar egentligen att åka tåg, men ibland funkar det inte rent logistiskt och då är förstås bilen ett alternativ. På det viset har det blivit en hel del bilkörande den här sommaren för att nå till konserter. Även om undantag finns har det genom åren i det stora flertalet fall varit så att jag kört på egen hand när bilen har varit alternativet. Nu var det dock så att det den här sommaren blev en lite längre sejour där vi var två som åkte ihop och det var förstås trevligt. Min norske vän Roger och jag hade någon kontakt inför kommande spelningar med Ulf Lundell och det visade sig att vi båda tänkt gå på en serie sådana trots att de geografiskt låg rejält utspridda. Min plan var att jag skulle köra bil runt eftersom det verkade vara det enklaste och kanske enda sättet att ta sig från punkt A till punkt B och punkt C o.s.v. Roger hade bokat flyg till Köpenhamn för att därifrån ta sig till spelningen vid Öja Krog utanför Ystad medelst tåg, men sedan hade han inga transporter bokade och eftersom jag ändå tänkt köra kom vi fram till att samåkning var den bästa lösningen. Bilen skulle ju ändå rulla och så kunde vi dela på bensinkostnaden istället för att Roger trixade sig runt med bussar och tåg och vad som kunde tänkas stå till buds. På det viset började vi med lite kort varsel styra upp en roadtrip tillsammans, kanske lite i Jack Kerouacs och Neal Cassadys anda. Jag nollställde tripmätaren när jag hämtade upp Roger i Ystad den 26/7 och fram till att jag släppte av honom i Norge lite drygt en vecka senare rullade bilen 2638,8 km, alltså lite knappt 264 mil, och vi hade några roliga dagar ihop med mycket musik och många skratt. I bilen var det i huvudsak Bruce Springsteen, Bob Dylan och Thåström vi spelade. Jag hade plastat av ett antal boxar som efter köp legat till sig ett bra tag och nu gavs det tillfälle att lyssna igenom åtminstone en del av skivorna. Lundell lyssnade vi inte på. Det kunde räcka med det vi fick live på konserterna. Jag hade frågat Anders – som jag liksom Roger känner från konsertsammanhang – om eventuell övernattning i Ystad i samband med den första konserten vi skulle på och han var snäll nog att upplåta sin lägenhet trots att han själv var bortrest. När jag frågade förutsatte jag att han skulle gå på konserten liksom vi, men tidigt uppgjorda planer hindrade det. Hos honom kunde vi alltså bo den första natten och efter att ha sett en mycket bra spelning vid Öja Krog blev det invigning av Rogers nyköpta whiskyglas där i köket hemma hos Anders. På väggen där hänger en fin bild på honom tillsammans med hans stora hjältar, Anders F Rönnblom och Magnus Lindberg. Den där bilden är säkert ett fint minne, särskilt som Magnus Lindberg inte längre finns med oss. Medan jag satt och skrev på något blogginlägg nästa morgon tog Roger en promenad och när han återkom hade han med sig kanelbullar från Fridolfs Konditori, känt från Henning Mankells historier med Kurt Wallander som huvudperson. Vi var ju i Wallanderland som Ulf Lundell konstaterat på scenen föregående kväll. När vi sedan kom ut till bilen konstaterade Roger att jag hade en lämplig registreringsskylt i förhållande till den konsert vi just varit på vid Öja Krog (jag har OJA…) och så fick det bli bild med den innan vi rullade vidare. Vårt första stopp efter Ystad blev galleriet Rockhead Art i Simrishamn. Det är där Ulf Lundells konst finns att beskåda och det var där jag med bara några minuters marginal gick miste om att köpa en tavla jag verkligen ville ha en gång (se blogginlägget Fan fan fan!). Till skillnad från då (den gången var det konstrunda på Österlen och lite av vernissage) var det den här gången nästan tomt i galleriet. Det blev att Roger och jag köpte identiskt av sådant vi inte hade. Inga tavlor, men väl varsin affisch, varsin CD och varsin ljudbok. Allt signerat av Lundell vid något tillfälle. In i bilen igen och vi lyssnade där i Skåne på en kommande CD med Lars Brundin innan vi gick lös på allt det där som jag tagit ut till bilen från CD-boxarna hemma. Vi tog en sväng till Systembolaget inne i Simrishamn för att göra lite stödköp där. Lundell nämnde det på turnépremiären vid Sofiero Slott tidigare på sommaren. ”De saknar mig nog där. Varje dag…” sade Lundell ungefär om den aktuella butiken och syftade på att han nu håller sig ifrån alkohol efter den olyckliga promillekörningen i våras. Så blev det då att jag och Roger nu alltså höll verksamheten i den lokala butiken under armarna lite grann istället innan vi styrde kosan mot Vättern och Vadstena för nästa konsert med Lundell. Tiden hade runnit iväg så eventuellt tänkta besök i Tingsryd och Växjö längs vägen fick läggas på is. Det fick bli raka spåret längs andra vägar upp till Vadstena. Där såg jag turnépremiären 1991 (se blogginlägget Vadstena för lite grann om det och om konserten nu där) och jag har sett honom där även efter det. Det blev nu ännu en bra konsert med Lundell och band och en del återseenden som alltid på Lundell. Jag lånar Fredrik Beskows bild från konserten i bildkavalkaden nedan. Han var en av de vi träffade i Vadstena. Någon enstaka övernattning i bil kan göras när man är på roadtrip och efter en liten sejour till ett par uteställen efter konserten blev det att jag sov i bilen med vacker utsikt mot Vadstena Slott när jag vaknade medan Roger sov i en hängmatta han haft med sig. Norrmän! Alltid redo att gå på tur! Sedan jag vaknat blev det en ny omgång med bilder och bloggskrivande innan Roger anslöt och sedan var vi och tittade på scenen inne på slottsgården. Vi fick se spelplatsen från den vinkeln. Och under scenen fanns det hängmattor, sannolikt för pausande lokalt crew. Roger testade bekvämligheten och sedan åt vi god lunch på ett kafé innan vi till slut rullade vidare norrut. Långt innan vår logistiklösning med samåkning kom på tapeten hade Roger varit i kontakt med vår gemensamma vän Maria utanför Edsbyn i Hälsingland. Tanken var att han skulle ha övernattat där i samband med Lundells konsert i Dalhalla oavsett hur han tagit sig dit och nu blev det att vi båda tog oss hem till henne. Jag hade övernattat där en vecka tidigare – mellan andra konserter – och Maria liksom Anders i Ystad upplät sin bostad trots att hon själv inte var hemma. Hon kom i alla fall ut till stora vägen och mötte när vi passerade och hon fortfarande var i sommarstuga och nästa dag kom hon hem och så blev det ett lite prosecco- och cavarace tillsammans med henne och hennes vänner och grannar. Men innan dess hade Roger och jag på dagen turistat lite i Hälsingland. Vi besökte Lill-Babs museum i Järvsö och även en butik med bl.a. Villfarelser-affischer bland mycket annat i sortimentet. Och så besökte vi en mäktig kyrka i Ljusdal och såg förberedelserna inför Artscape, en gatukonstfestival. Även det i Ljusdal. Maria anslöt alltså i sitt hem senare och efter den trevliga festligheten med prosecco, ost och kex m.m. var vi nästa dag med till hennes studio. Det är den hon har som bas i sin profession som fotograf. Där kunde vi bl.a. se bilden på Alice Cooper när han sitter i en hotellsäng med en fotobok Maria gjort på bilder av honom. Det var kul att se hur hennes verksamhet såg ut så där på en fysisk plats. Nästa konsert var med Ulf Lundell – igen – i Dalhalla utanför Rättvik och Roger och jag rullade till Rättvik i god tid. Classic Car Week pågick (det tycks den alltid göra när jag är i Rättvik) och det var mängder av gamla bilar av olika slag och massor av folk överallt, långsamt ringlande köer genom centrum och folkfest för bilentusiaster. Vi hamnade lite av en slump på samma pizzeria som jag åt på senast, Bella Pizza, och det är väl inte det sämsta. De (eller pizzabagaren) ståtar med någon slags nordisk mästartitel i pizza. På väggen där hängde en teckning på pizzabagaren Josef, tecknad av ölänningen Per Lublin. I bistrovagnen på ett SJ-tåg en gång för några år sedan satt utan att jag visste det denne Lublin och målade ett porträtt av mig, ett porträtt han sedan lyckades sälja till mig för rimlig peng. Exakt var det där porträttet ligger nu vet jag inte, men bilden på pizzerian blev en påminnelse om att jag borde lämna både det och annat (som den nyköpta affischen på Rockhead Art) till ramning. Efter lite mer snurrande bland alla gamla bilar i Rättvik styrde vi ut mot Dalhalla till, men på väg dit hann vi med ett kort stopp och kaffe hos Anders som jag känner från en resa i Afrika för 15 år sedan. När han tidigare bodde mitt inne i centrum var jag förbi en gång och då satt vi och drack Guinness på hans balkong och tittade ut över de i sakta mak cruisande Classic Car Week-bilarna. Även då var det alltså den tillställningen där i stan. Vidare sista biten till Dalhalla efter snabbstoppet hos Anders och där parkerade vi av en slump bilen bara några bilar ner från där Maria just parkerat. Och så återsåg vi då henne och andra från Lundell bekanta som var med i bilen. Maria hade kvällen till ära för första gången på sig den t-shirt som Lundell år 2000 hade till försäljning i merchen – med en bild som Maria tagit. NMR:s lilla manifestation vid Dalhalla var ett lite obehagligt inslag innan konserten, men den var sannolikt inget Lundell och hans band såg något av eftersom de då var bakom scenen i väntan på att gå på. Lundell har dock nämnt den på senare konserter. Bortsett från det var det en trevlig tillställning på den fina spelplatsen där i kalkbrottet. Och nya återseenden, som norske Haavard och malmöbon Fredrik. Med flera. Rogers och min roadtrip fortsatte direkt efter Dalhalla genom nattlig körning ner till Värmland. Vi skulle övernatta i stuga hos min kusin Jan och hans sambo Annette, vid Vänern. När vi närmade oss Kristinehamn föreslog jag att vi skulle ta en liten avstickare in till själva Kristinehamn för att se huset där Club Zebra tidigare fanns. Club Zebra var ett spelställe där internationella storheter som Sex Pistols spelade och där även Ulf Lundell gjort det och för nu bra många år sedan skrev Lundell en låt om stället och döpte sedan albumet med den låten till just Club Zebra. Det är inte mycket att se – huset i sig är mycket oansenligt – men nu körde vi i alla fall dit så 20 i 4 på morgonen var vi där på Eldaregatan 6 och tog lite bilder på vad som man inte kan ana var en konsertlokal en gång i tiden. Som självpåtagen turistambassadör för värmländska sevärdheter drog jag sedan trots den udda tidpunkten i gryningen med Roger ut till Picassostatyn på andra sidan Kristinehamn. Att Picasso finns representerad där är ändå lite stort så den bör ses. Efter några timmars vila i den lånade stugan anslöt vi kusin Jan och övriga som var där och det blev någon macka och kaffe innan jag skjutsade in Roger till Karlstad. Dit skulle det tydligen bli en smärre norsk invasion för att se Gyllene Tider på kvällen och Roger hoppade tillfälligt av våran roadtrip för att övernatta inne i Karlstad och umgås med gutter og jenter fra Norge. Jag rekade för egen maskin parkeringsmöjligheter och besökte Lars Lerins Sandgrund innan jag återvände ut till min kusin Jan en vända för att träffa honom och Lars, en annan kusin och tillika Jans bror. Och en del andra, vuxna barn till kusinerna och deras respektive. Min enda möjlighet att se Gyllene Tider den här sommaren var just i Karlstad och när jag planerade gjorde jag det utifrån mig själv. Med billiga tågbiljetter från Värmland till Stockholm och tillbaka tedde sig tåg som ett bättre alternativ än att behöva köra alla de där milen. Jag köpte min biljett till Gyllene Tider sent, men det visade sig när jag och Roger skissade på våra roadtripplaner att han köpt till just den konserten för länge sedan. Därför funkade det ju alldeles ypperligt för honom att jag skulle köra sträckan från Dalhalla till Karlstad. Det var ju på intet sätt någon omväg för honom, tvärtom. Vi var bra synkade i konsertplanerna. I ett (förstås) soligt Karlstad såg vi skägget Chris Kläfford som förband och sedan Gyllene Tider på avskedsturnén och nästa morgon körde jag från stugan vid Vänern och parkerade bilen vid stationen i Kristinehamn medan Roger anslöt med tåg från Karlstad och så åkte vi då tåg till Stockholm för att se Lundell – ja, igen – på Skansen. Det blev alltså boenden hemma hos vänner på flera ställen längs vägen och så också i Stockholm. Där hade Roger tidigt frågat Carina om möjlighet till övernattning och det gick bra. Eftersom jag tidigare övernattat hemma hos henne var det en smal sak för oss att hitta dit och sedan vi lämpat av lite packning där och pausat något åkte vi in till centrala Stockholm och träffade där Carina och många andra vänner och bekanta från olika håll för lite mat och dryck. Lundell på Skansen på kvällen alltså och efter några timmars vila efter det var det sedan tidigt tåg tillbaka till bilen i Kristinehamn och med den via Göteborg ner till Varberg. Dit kom vi så tidigt att vi kunde höra på soundchecket innan Lundells konsert. Det var långt och innehöll låtar som lät lovande. En paparazzibild mot scenen blev det från parken utanför området, men framför allt lyssnade vi och sjöng med i låtarna när vi fick denna lilla bonusspelning på eftermiddagen. Det blev sammanstrålning med en massa folk på Hamnpaviljongen efter det och sedan fler på konserten och efteråt. Med ännu en bra spelning i bagaget rullade sedan bilen norrut mot Göteborg och nu hade vi Micke med oss i baksätet också. Vi skulle få övernatta hos honom i Göteborg och gjorde det. Micke skulle inte på Lundell i Norge, men det skulle Roger och jag så ganska tidigt nästa morgon fortsatte vår lilla turné norrut mot norska gränsen och till lilla Notodden i södra delen av landet. Där fick vi uppleva festivalstämning och spelningar med Larkin Poe, Lundell, Little Steven och Rival Sons och även där träffade vi konsertfränder. Det här är ju livet lite grann, att åka omkring och se bra musik och träffa goda vänner, äta och dricka lite gott, njuta av sommaren och ha det kul! På natten efter att Rival Sons lämnat scenen avverkades sedan sista etappen på vår gemensamma tripp och jag skjutsade då Roger till Kongsvinger. Där kunde även jag få ett par timmars vila innan jag åter ensam i bilen rullade söderut mot Skåne, men det är en annan historia. Det var en kul tripp på tu man hand och med bra musik på bilstereon och öl på kylning i kylväska i bagaget gick det bra att färdas de mil vi tillryggalade tillsammans. Och som sagt var blev det många skratt. Som när vi pratade om eventuella framtida möjligheter och varianter för Lundell att ha på konserter och ämnet att ha stråkar och körtjejer med dök upp. ”Strykere og kor” heter det tydligen på norska, det tyckte åtminstone jag var väldigt roligt. Norska och svenska kan vara helt olika språk i vissa delar och det ger upphov till en del muntrationer. Unionsupplösningen var 1905, men 2019 bevisade Roger och jag att det åtminstone funkar bra för en norrman och en svensk att åka på roadtrip tillsammans i några dagar. Tack för gott sällskap, Roger!