Ni rockar!

Jag vet att jag aldrig uppdaterar här längre, men jag vill bara ge en shoutout och stor klapp på axeln till er som också kämpar emot panikångest, eller psykisk ohälsa överhuvudtaget för det finns inget läskigare än att varje dag tvingas kriga mot sig själv. Fan vilka hjältar ni är. Det ska ni ha en stor eloge för. Jag hoppas verkligen ni ser detta, just för att jag vet att jag själv ibland önskat att någon kom fram till mig och gav mig en kram eller klapp på axeln, eller vad tusan som helst och bara sagt typ ”Fan vad modig du är som lever med något sådant här och inte ger upp.” Och det ska ni veta, att något av det absolut modigaste man kan göra är att stå emot sina självmordstankar och tankar på skadebeteende, för det är inte alls lätt på något sätt. Det är så fruktansvärt jäkla modigt att orka fortsätta leva fast man helst hade tagit slut på allt lidande, somna och aldrig mer vakna igen. Ni rockar, glöm aldrig det! Tillsammans orkar vi fortsätta leva.<3