En minut

En dag som gått i ett. Jag försöker hänga med i tusen klick på en dator på akuten, skyndar mig att hämta barn och får för mig att spontanvaccinera barnen mot TBE eftersom vår vårdcentral aldrig lägger upp nya tider. Bra för barnen. Mindre bra för TBE. Självmordsuppdrag för mamman. Nästan en hel påse gifflar, en hel del tålamod, lite muskelstyrka och två antagligen ganska vilt stirrande ögon senare var vi hemma. Och då är det middag. Och nattning. Och manuell disk eftersom vår diskmaskin läcker. Och en till nattning. Och en runda med skurmoppen med podd i öronen. Nu är jag här.  I blommiga byxor i sängen. Och härifrån tänker jag inte röra mig i onödan förrän imorgon. HEJ!