Ibland måste man kunna ha tråkigt också

Jag har ofta hört från vuxna att det är viktigt att barn lär sig ha tråkigt, eller lär sig att det är okej att ha tråkigt. Jag tycker det är total bullshit. Varför ska man lära sig att ha tråkigt? Argumenten är i stil med att barnen måste lära sig det för att det finns många situationer där man måste ha tråkigt, tex när man köar eller väntar på något. Men ärligt talat, hur många av er vuxna accepterar att ha tråkigt i tråkiga situationer? Hur många gånger har du åkt kollektivtrafik utan musik, utan något att läsa och utan mobilen? Eller suttit i ett väntrum utan att bläddra i tidningar eller läst någon lapp på väggen om hur influensan smittas? Vi vuxna underhåller oss själva konstant i tråkiga situationer. Inte minst med teknologi eller text. Varför ska då barnen tvingas sitta och ha tråkigt när vi själva inte alls behöver det? Varför lär vi inte barn att underhålla sig själva i situationer som kräver väntan? Många yngre barn kan inte läsa och därför förlorar dem en stor del av det sätt vi vuxna underhåller oss själva. Jag menar, hur många gånger har du inte suttit på toaletten och läst baksidan på en schampoflaska när du glömt mobilen? Därför måste vi ge barnen hjälpmedel för att kompensera det de missar, en mobil eller iPad är ju perfekt. Eller ännu hellre att du som vuxen faktiskt underhåller barnen. Varför är vi så rädda för att barn inte ska lära sig ha tråkigt? Och vad är det farliga med att göra tråkiga situationer roliga? Istället för att lära barn acceptera att det är okej att ha tråkigt så borde vi helt enkelt lära barn hur man kan underhålla sig själv i tråkiga situationer. Varför ska vi lära barnen något som de uppenbarligen inte kommer ha användning av som vuxna? Jag vill att du frågar dig själv, när hade du senast tråkigt utan att underhålla dig själv på något sätt?