Dag 4 - Majdanek

Idag, dag 4 i Polen startade vi som vanligt dagen med en frukostbuffé, den godaste frukostbuffén hittills faktiskt. Klockan 9.00 avgick bussen till koncentrationslägret/förintelselägret Majdanek bara någon minuters bussresa ifrån hotellet. Vi ställde oss först runt ett monument som ryssarna lät bygga. Monumentet är som en stor "rondell" av cement med tak. I mitten låg askan från de judarna som blev dödade på Majdanek. Man fick en uppfattning av mängden dödade människor och det kändes skrämmande. Sedan begav vi oss till krematoriet där 100 000 judar blivit brända. Därefter besökte vi ett flertal baracker med sängar och skor från judarna. Det rörde upp många känslor, men att visa känslor i denna grupp är det inga problem med. Vi fick i en av barackerna en skrivuppgift där vi fick skriva och förklara om känslor och åsikter kring ett par skor vi skulle välja ut och bestämma vem som burit dem. I en annan barack låg det ett minnesmonument av judarna, som i detta läget var tända och släckta lampor gjorda av taggtråd. Vi avslutade det kalla och blåsiga besöket på Majdanek med att kika in i gaskamrarna där alla judar blev ihjälgasade. Känslorna uppstod på en och samma gång. Helt obeskrivligt och overkligt. Förövarna använde sig av en gas som heter cyklon B för att döda judarna och för att ta bort ohyra från kläder. Man kan se spår efter gasen på de numera blåa väggarna och taken. Efter besöket på Majdanek så hade vi en "kort" bussresa framför oss på cirka en timme. I Osviecim åt vi en trerättersmiddag på hotellet Janow Lubelski. Sedan hade vi en längre bussresa framför oss, på cirka tre timmar (var det tänkt). Efter en timme visade det sig att lagringsutrymmet i blåsan inte var lika stor som planerat. Vi hade då ett kort stopp på 15 minuter som innehöll en god fika på McDonald's och maratonlöpning till toaletterna. Efter stoppet så kunde vi bege oss ut på vägarna igen. En kvart senare blinkade en polisbil in oss vid sidan av en stor motorväg. Den enda frasen som hördes i bussen under dom minuterna var "på med bältet, på med bältet!". Busschauffören försvann spårlöst i 5 -10 minuter, men återkom kort därefter med en rejäl bot, vi bestämde då att vi skulle donera pengar till chauffören eftersom boten motsvarade ungefär halva hans dagslön. Förr eller senare, två timmar försenade kom vi fram till hotell Olecki. Där en tre rättersmiddag återigen stod och väntade på oss. /Sofie, Alice, Isabelle, Tilde & Stephanie