ELLY Viola Birgit

3 september 2019, alltså sammam datum som igår, fast ett år tidigare, det var då vi möttes första gången, du och jag.Två veckor tidigare hade jag gått in på en dejtingsida bara för att ge det en sista chans, ett sista försök för att hitta någon som kanske skulle kunna passa mig och acceptera mig, vilja vara med mig. Visste inte vad jag försökte intala mig men jag ville ändå försöka, jag ville ju inte ge upp, jag hade ju tagit mig genom mina självmordstankar så vad kunde gå sämre? Som alla andra gånger kom det konstiga meddelanden från några som man inte fick ett dugg intresse för, ingenting hade förändras och det stod stilla. Men det var ett meddelande som stack ut i mängden, ett lite längre. Det var ett roligt meddelande att läsa, det fanns intresse i mig och en bra känsla kom till min kropp. Men har detta hänt förut, att det känns bra? Klart det har. En i mängden igen, jag bara finns till, jag kommer aldrig få känna mig älskad av en livskamrat, pojkvän eller partner. Men känslan hade rätt, så himla rätt. Men jag hade fel om att det hänt förut, för det hade det inte, aldrig någonsin. Idag, 4 september 2020 sitter jag i en annan kommun i ett hus och är sambo med världens bästa människa och bredvid mig ligger våran en månad lilla bebis, lilla Elly.  "Jag vill inte ha några barn" sa han. Jag hade samma inställning för jag var 29 år och skulle fylla 30 om 8 månader. Inga barn efter 30, eller inga alls skulle jag ha oavsett ålder. Så fel så fel så fel vi båda hade. Vi väntade ju på varann. Allt kan förändras på ett år, sånt är inte saker man bara säger, det händer faktiskt.  Min familj <3