Ljubljana

Ljubljana är huvudstaden i Slovenien och ett ställe jag hade noll förväntningar på. Jag ville egentligen bara stanna till där eftersom jag hade vägarna förbi men nu i efterhand är jag väldigt glad över det och skulle verkligen rekommendera andra till att besöka staden! Att åka tåg genom Slovenien var en fröjd, nästa gång vill jag besöka staden Bled som jag nu hört (och sett genom fönsterrutan) så mycket gott om Jag anlände ganska tidigt på förmiddagen och checkade då in på mitt hostel, ett av få som jag hade bokat långt i förväg för att kunna knipa åt en plats. Det var nämligen inte vilket hostel som helst, det var ett gammalt fängelse som hade renoverats och designats till något riktigt häftigt. Alla stommar fanns kvar och man kunde verkligen känna av vad som en gång funnits där i korridorerna, men den läskiga känslan hade istället byts ut till mysig. Det fanns tre olika boendetyper att välja mellan: ett eget rum om man reste i grupp, sovsal som man delade med främlingar, eller en egen ”cell” som man sov i alldeles ensam. Jag valde det sistnämnda. Det var ingen billig natt, men jag brydde mig inte. Jag ville så gärna bo där och jag var så glad som lyckades få en plats då det är ett populärt boende. Många hade nog känt en känsla av klaustrofobi, men jag kände mig mer fri än någonsin. Det är väl fel att säga att det kändes häftigt att bo i någon annans tidigare helvete, men jag blev förbryllad av tanken. Jag tittade ut ur mina två fönster. Det stora med galler på, och det lilla som man knappt såg någonting ur. Där hade någon suttit instängd i vem vet hur länge. Någon hade stirrat på de där väggarna och tänkt igenom livet bra många gånger. Jag undrar vilket brott som hade avtjänats där inne och hur det faktiskt såg ut innan rummet fick sig en uppryckning. Vilken grej. Hostlet låg i ett ”art district” som var lite flummigt, men härligt på samma gång. Lukten av weed strök sig omkring gatorna, allt var färgglatt och folk var glada. Det påminde väldigt mycket om Christiania i Danmark, fast jag gillade detta bättre. Staden i sig kändes väldigt liten, inte som en huvudstad direkt. Vädret klarnade upp framåt dagen och till slut fick jag även ta del av solens strålar. Jag gick och kikade på gatorna, tittade in i ett gäng butiker och skrev som vanligt ett vykort till mormor. Jag åt en stor hamburgare på ett ställe som liknande Shake Schack och satte mig sedan vid ån för att lyssna på gatumusikanterna. Väl tillbaka på hostlet lånade jag tvättmaskinen för att ge mina vita skor en uppryckning, jag facetimeade med en kompis i USA och sen tog jag det faktiskt bara lugnt. Jag låg i sängen och njöt av ensamheten, bokade lite boenden och kollade tåg. Bloggade och redigerade bilder. Standard kvällsaktivitet helt enkelt. Morgonen där på var jag så trött när klockan ringde, jag orkade verkligen inte gå upp. Och vet ni vad? Det gjorde jag inte heller. Jag stängde av alarmet, bestämde mig för att ta ett senare tåg och sov vidare i min tysta fängelsecell.